Nyårslöfte!

Jag surfade runt på internet ikväll hittade jag en jätte söt idé som jag tänker ta med mig till nästa år! Den är så bra att jag vill dela med mig av den till er också.

Jag är inte duktig på att skriva dagbok. Jag har nästan aldrig varit det. Men jag tycker om att kunna se tillbaka på erfarenheter jag haft och förnya mina minnen.

Idén är att man tar en tom glasburk. Den 1 januari börjar man att skriva ner små, bra, erfarenheter man haft på små lappar. Man samlar lapparna en efter en i burken. Den sista december tar man fram alla lapparna ur burken och läser vad man har varit med om det året!

Hur lätt är det inte att kladda ner något litet man varit med om?! I slutet av året skulle man kunna sammanställa allt på ett papper för att det ska bli lättare att kunna gå tillbaka senare i livet.

Jag tycker att denna idén verkar mindre krystad än att tvinga sig själv att skriva dagbok när man inte känner att man orkar lägga ner tiden som krävs..

min lilla mamma

Klicka här

Min mamma är en av mina allra bästa vänner. Min mamma är ett bra exempel för mig. Min mamma har alltid tid att tjäna andra och får alla att känna sig speciella och värdefulla. Min mamma har en sjukdom som gör att hon alltid har ont i kroppen, men hon klagar aldrig över det. Min mamma har en stark tro på vår himmelske fader och litar på honom. Hon har lärt mig många viktiga principer som att be, betala tionde, gå till kyrkan, hjälpa andra och att älska sin make. Hon har även dåliga egenskaper men det är alla de egenskaper som hon har som gör henne till den hon är, och det är den hon är som jag älskar.

Tack mamma för det exempel du är för mig. Tack för ditt osjälviska tjänande och ditt tålamod.

Underverk på jorden!

Underverk med hjälp av Guds prästadöme på jorden,

Klicka här: Filmklipp

När jag var 2 år gammal fick jag en allvarlig sjukdom. Läkarna förberedde mina föräldrar på det värsta. Jag hade hjärnhinningsinflamation. Det var totalt 7 barn det året med den sjukdomen och jag var den enda som överlevde. När läkarna sa till mina föräldrar att det inte fanns mer de kunde göra för mig, vände de sig med iver till vår himmelske fader för hjälp. Flera år tidigare hade min pappa tagit emot prästadömet från Gud genom värdiga män som hade den fullmakten. Han hade fortsatt att leva rättfärdigt. Nu kunde han ge sin lilla flicka den hjälpen som bara Herren kunde ge genom honom. Det tog lång tid innan jag blev helt återställd, men idag lever jag. Jag lever och jag är helt återställd. Jag vet att det är tack vara min himmelske fader och en värdig prästadömsbärare som jag lever idag.

Jag har en vän. När hon precis hade åkt ut på mission och hon var på missionärsskolan, så blev hennes pappa allvarligt sjuk. Utan någon förvarning hamnade han i koma. Han vaknade inte upp ur komat och hennes familj började att planera begravningen. De hade valt ut vilka sånger de skulle sjunga och vilka blommor de skulle smycka kistan med. kvällen innan de skulle dra ut slangarna på honom kom en prästadömsbärare förbi på sjukhuset för att ge honom en välsignelse. Jag kommer inte ihåg om det var samma kväll eller om det var morgonen därpå som han vaknade upp ur komat.

Prästadömet fungerar kära vänner. Det är ett underbart hjälpmedel som Gud har gett oss här på jorden. Jag är så glad för alla de männen som är värdiga för detta stora underbara ansvar. Vi kvinnor är så välsignade som alltid har möjligheten att be våra makar, besökslärare eller vänner om en välsignelse när vi behöver hjälp. Det enda vi behöver göra är att tro på Guds kraft. Alla som vill och tror på att man kan få hjälp av Gud har möjlighet att ta del av denna välsignelse. Man behöver inte vara medlem i kyrkan för att Gud ska hjälpa er. Han är allas våran fader och han älskar oss.

Talangen att vara tacksam!

Senaste året har Jag och David flyttat, Mina föräldrar inklusive min bror flyttat och min syster och hennes man har flyttat. Eftersom jag bara har två syskon, inkluderar det alla i min närmsta familj.

Min syster och hennes man flyttade i somras någon gång om jag minns rätt, så vi han se hur de bodde innan vi flyttade från Stockholm. Men efter att vi flyttat så flyttade även mina föräldrar och min bror som bor hemma än så länge. Det kändes lite knasigt att inte vetat om hur de har bott, de är ju trots allt mina föräldrar. Men i helgen var det Thanksgiving så vi for upp till Stockholm för att hälsa på. Så äntligen fick vi hälsa på hemma hos dem. De hade det jätte fint! De förtjänar verkligen alla välsignelser som de har fått. Det passar dem perfekt. Min mamma är amerikan så vi har alltid firat thanksgiving. Vårat tåg gick strax efter lunch i fredags och samma kväll skulle vi ha middagen. Vi tänkte att vi kunde äta någonting litet så att vi skulle ha mycket plats för all god all god mat som vi visst låg framför oss. Dålig idé! Vi åt inte fören vid 20.30!! Gissa om vi han bli hungriga?!:) Maten var super god och vi hade en trevlig kväll!

Thanksgiving handlar om att vara tacksam. Och tacksamhet är någonting jag verkligen känner! Att ha en plats att kalla "hem", en underbar make, en stadig inkomst, mat att äta varje dag, varma kläder och ett varmt hem, att vara frisk, att kunna utbilda mig, att ha evangeliet i mitt liv och en himmelsk fader som älskar mig, att ha en familj, att vara medveten om hur välsignad jag är... jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst!

Häromdagen var det någon som sa; "kan man vara tacksam för de små sakerna, har man mycket att vara tacksam för". När livet känns överväldigande och svårt; hitta alla de små sakerna att vara tacksam för. När man kan göra det så förstår man att livet är ganska bra ändå... lätt att säga, svårare att göra, jag vet. Men när man lyckas kan det göra under.

I torsdags var det thanksgiving!

Bönens kraft i mitt liv

Igår var det fastesöndag och jag tänkte mycket på bön och bönesvar och vilken betydelse det har i mitt liv. 

Det är många som inte delar mina åsikter om min tro och på den kärleksfulle Gud som jag värdesätter så högt. Det är svårt att förstå hur man kan tro på någonting man inte har sett. Jag vill bara dela med mig av några erfarenheter som jag har haft som gör att jag inte kan tvivla (jag kan inte ta upp alla, men tänkte nämna några i alla fall). 

• När jag var 2 år gammal fick jag hjärnhinneinflammation. När vi kom fram till sjukhuset hade jag hunnit blivit så dålig att läkarna inte trodde att jag skulle överleva. De började förbereda mina föräldrar på  "det värsta". Mina föräldrar vände sig till den enda som de visste kunde göra en förändring vid detta skede- vår himmelske fader. Jag fick en prästadömsvälsignelse. Jag överlevde utan några men. Pappa träffade min läkare några år efteråt. Han var så förvånad att jag klarade mig och dessutom helt utan skador. Han berättade också att sju barn hade haft samma sjukdom som mig det året, jag var den enda som hade klarat mig.

• En kväll när jag var ett litet barn fick vi stömavbrott på kvällen. Det var på en söndag på vintern kommer jag ihåg. Det var så mörkt inne. Vi hade suttit med levande ljus i flera timmar och det blev tid för att gå och lägga sig. Vi hade kvällsbön som vanligt. Denna kvällen var det min tur att ha bön. Jag bad om att vi skulle få tillbaka elen. Precis i samma sekund som jag hade sagt "Amen" kom ljuset tillbaka.

• När jag gick i högstadiet diskuterade jag och min vän ämnet bön. Hon sa att hon ville ha en häst och undrade om hon skulle få en bara hon bad, med lite sarkastisk ton i rösten. Jag sa att om det var det Gud ville för henne så skulle hon få det. Flera år senare berättade hon att hon nu hade en häst! 

• När jag och min make, David, dejtade började vi tänka på att gifta oss. Jag tänkte på det mycket och en dag beslöt jag mig för att gå till en speciell och stilla plats för att be om det. Jag beslöt mig för att gå till templet för att göra detta. Jag satt mig ner och började öppna upp mitt hjärta för Gud. Jag har aldrig känt anden så starkt förut som jag gjorde under den stunden.

• När jag gick i seminariet (lite som att gå på konfirmation i Svenska kyrkan, när man lär sig mer om vad som står i skrifterna), skulle vi läsa hela Nya Testamentet på ett skolår. Vi hade en lektion i veckan och resten skulle vi göra hemma. En av mina kamrater låg långt efter vid årets slut och det var inte säkert att han skulle klara kursen. Jag beslöt mig för att fasta för hans skull, att han skulle kunna klara av att komma ikapp på den korta tiden som var kvar. Min vän visste ingenting om detta. Han berättade senare att han hade satt sig ner samma kväll och kommit ikapp med allt som han låg efter med.

• En kväll förra eller förrförra vintern hade jag precis avslutat mitt arbetspass. Jag väntade utanför mataffären där jag jobbade på att bussen skulle komma. Jag kommer ihåg att det var rusigt väder ute och jag helst av allt önskade att någon jag kände skulle komma ut ur affären för att erbjuda mig skjuts hem för det inte var trevligt att stå ute i det tråkiga vädret. När jag stod där och tyckte synd om mig själv hör jag hur någon försöker att starta sin bil. Han vrider på nyckeln men bilen vill inte starta. Han gör det 7-8 gånger utan framgång. Jag beslöt mig för att göra det jag kunde, jag bad för hans skull. Jag bad om att Gud skulle hjälpa honom starta bilen så att han inte skulle behöva böka på i ovädret. Precis när jag hade avslutat bönen startade bilen.

Jag vet att många skulle kalla dessa bönesvar för tillfällighet eller tur. Jag är dock helt övertygad om att så inte är fallet. Dessa är bara några få av alla bönesvar som jag fått och vet att man inte kan ha tur SÅ många gånger och så tydligt! Jag har full tillit till bönens kraft. Bönen fungerar inte som ett trollspö för att få exakt vad man vill ha, men är det en rättfärdig önskan man ber om svarar han alltid. Av bönens kraft har jag fått lära mig hur mycket Gud älskar var och en av oss. Han vill vårt bästa och hjälpa oss när vi känner oss modlösa. Han finns där i stort och i smått. Min himmelske fader är en god man och en omtänksam Gud.

Snön kommer med många minnen

Första snön kom idag hos oss! Jag är en "riktig" norrlänning som bara älskar snön! När man har riktiga vintrar utan att det töar så fort något vitt hamnar på backen är bland det bästa som finns. Allt blir så stilla och rent. Det knarrar så härligt under fötterna när man promenerar. Allt får ett annat tempo, man har inte samma möjlighet att skynda, utan man får ta den tid det tar och det är någonting jag uppskattar. Jag har så många bra barndomsminnen som innefattar snö.

Det är 14 månader mellan mig och min bror. Vi har alltid haft mycket bus för oss. Vi bodde på landet när jag växte upp så på vintrarna byggde vi många snögubbar och snögrottor. 

Jag kommer speciellt ihåg en händelse när jag var ca 10 och min bror 9 år. Vi lekte vi ett hus på tomten där vi bodde precis efter att ny snö hade kommit. Vid ett tillfälle var vi på varsin sida av huset när jag plötsligt hörde ett ljud bakom mig. Jag kollade över axeln för att se vad det var som lät när jag plötsligt såg att den nya tunga snön började glida av huset (som en mini-lavin). Jag började springa för att inte få all snö över mig. Jag snubblade! Innan jag visste ordet av låg jag på marken med ansiktet neråt och ett helt tak av snö över mig. 

Jag, som 10 årig flicka, hade inte en chans att ta sig ur snömassorna. Jag började att ropa på hjälp med panik i rösten. Det är en hemsk känsla när man är helt och hållet fastklämd och man inte kan röra sig en mm!

Efter några minuter kom äntligen Nicklas! Han hade inte hört mig för att snön hade dämpat alla mina rop för hjälp. Han sprang för att hämta en spade och började sedan gräva. Det kändes som en evighet. Till slut sa han åt mig att jag kunde ställa mig upp. Han hade nu grävt bort den mesta snön. Jag tog sats... men inget hände. Snön hade verkligen ett hårt grepp om mig. Han var tvungen att gräva ytterligare några minuter innan jag till sist kom upp. 

Jag har alltid sett upp till Nicklas trots att han är yngre än mig. Han är en underbar person med ett gott hjärta. Vi kommer alltid att ha ett obeskrivligt band mellan oss.

Nytt, nytt och åter nytt!

Mycket förändringar på kort tid.

Inte nog med att jag skaffat nya glasögon, jag har även kapat av mig massa hår! Har mer eller mindre kortat ner håret med hälften! And I love it!

Det är mer volym, jag kan ha mer varierande uppsättningar, jag sparar på hårprodukter. Mer livligt och roligt helt enkelt! Jag vill spana in mig själv i spegeln hela tiden!! Jag känner mig mer "vuxen" och vackrare nu. Förr kändes det mer som "blond-bimbo" frisyr^^

utan glasögon:

Med glasögon:

Ett beslut är taget!!

Nu är det bestämt!
Jag vill börja tacka alla för era åsikter! De flesta tyckte att jag passade bäst i par nummer 2, sedan kom nummer 3 och sist nummer 1. Jag vet inte hur många som läste om röstningen på facebook?

Men om ni gjorde det så vet ni i alla fall att min kära make inte gillade någon av dem! Han är lite mer som mig och gillar små, enkla och lite mer diskreta assessorer. Och trots att jag tog era åsikter i beaktning, så väger min mans åsikter tyngst.

Så efter att han hade kommenterat glasögonen och inte tyckt om någon av dem, så drog jag med honom till glasögonbutiken och han fick hjälpa mig att välja ett par.

Vi hittade ett par som kändes mer som mig. Mer diskreta, stora nog att inte bågarna blir störiga och en färg som passar mer in på min hy. De är fina, men det känns ovant att nu, plötsligt efter 22 år, faktiskt använda glasögonen dagligen och ständigt, inte bara när jag läser och kollar på tv.

Spelföreningar- helvetet på jorden eller ett paradis, Vad anser ni?

Ladies and gentleman! Jag har gjort nått jag inte trodde att jag skulle göra.

Som ni kanske vet så är min man lite av en "nörd", en spelgeek som gillar brädspel och kortspel som tex Magic. Jag har aldrig varit riktigt intresserad av Magic-liknande spel. Jag ska vara ärlig, jag har haft fördomar om det. Men kärleken kan göra mycket! Jag tycker att det är viktigt att visa intresse för sin partners hobbys. Inte bara att låta dem prata om det utan också att man provar på det också. Sätter sig in i det så att man förstår vad de pratar om.

Sakta men säkert har jag provat olika kortspel och till slut även Magic (hör och häpna!). Och ärligt, det är inte så tokigt som man tror!! Själva upplägget på det är ganska simpelt. Däremot är vissa av korten svåra att förstå. Allt står på engelska och vissa har svåra ord, många ord och en komplicerad sammansättning som gör att man får läsa på kortet flera gånger för att verkligen greppa vad de gör. Men med lite hjälp och tålamod från sina medspelare kan göra under! Tom jag, har föreslagit att vi kanske skulle kunna spela Magic!

Igår kommer höjdpunkten av mitt inlägg, det som jag ville berätta om. Jag har för första gången åkt till en "spelklubb". Jag kände mig som Penny i "The big bang theory"! Jag var omringad av nördar som verkligen brann för vad de sysslade med och jag som inte helt visste vad jag sysslande med. Väldigt unika individer med goda hjärtan. Första intrycket var lite skrämmande! När vi kom innanför dörren blev vi slagna av en unken, instängd och "manlig" arom (observera att jag inte använde ordet doft eller lukt!) En lukt som annars kan identifieras med "LAN-lukten". Det var en lukt som inte förbättrades under kvällen. Det stack i näsan utav det! Jag skulle jämföra intensiteten med surströmming!

Men precis som på surströmmingsfester så är stanken värd att ta. De spelar heller inte bara rollspel utan också "vanliga" brädspel. Trevligt sällskap och godsaker på bordet. Med andra ord, det var ganska roligt! Jag skulle absolut kunna tänka mig att gå dit igen, vilket vi förmodligen kommer att göra.

Så alla därute med fördomar, det är bara lukten man behöver passa sig för. Spelen och människorna är värda att lära känna!

Glasögon-orm!

Okej alla!
Nu är det dags för glasögon en gång för alla.

Jag har tidigare haft glasögon men har kämpat med att använda dem. Största orsaken till att jag har varit dålig att använda dem är att de snabbt blir smutsiga och immiga i kök (vilket inte fungerar så bra i restaurang) och att bågarna har varit för smala så att de har varit störiga att använda. Jag har inte känt att nyttan har varit tillräckligt stor mot det negativa med glasögonen. Mitt synfel har inte varit tillräckligt dåligt helt enkelt.

Nu har tyvärr min syn blivit sämre. Bara under tiden som jag skriver detta så blir allt suddigt och jag blir tvungen att kisa för att kunna se så att jag stavar rätt. Kisandet leder till att jag spänner nacken och får spännigshuvudvärk. Så nu, en gång för alla, är det värt "mödan" att ha glasögon. Istället för ett hinder ser jag det nu som en möjlig välsignelse.

Så nu skulle jag behöva ert råd! Jag har lånat hem 3 par glasögon för att känna efter vilka jag vill skaffa. Skulle bli mycket tacksam och glad om ni ville bedöma vilket par ni tycker att jag passar bäst i!

par nr. 1:

par nr. 2:

par nr. 3:

så vad tycker ni? par nummer 1, 2, 3 eller ingen av dem?

Home sweet home!

Nu har det hänt mycket härhemma! Nu kan man verkligen säga att det börjar bli ett hem. Alla kartonger (utom en med massa blandat bös) är uppackade, alla nya möbler är ihop skruvade, sängen står äntligen i sovrummet som nu är färdigrenoverat! Kläderna ligger snyggt i garderoberna och inte i massor utav resväskor (upptäckte att jag trots allt har ganska mycket kläder! Som tjej känns det alltid som om man inte har några kläder att ha på sig! Men så är inte fallet, för mig i alla fall.

Igår fick vi också hem vår Tv, hemmabio system och xbox vi beställt. Gött när man kan få lite rabatter som vi fick också!

 Nu är det bara lite gamla kartonger som möblerna kommit i som ska slängas, sedan är allt i stort sätt färdigt!! woho!! (förutom lite tavlor som ska hängas upp, gardiner i köket o lite småsaker. Jag har planerat att renovera kontoret (riva bort all tapet och måla och sedan lägga laminatgolv istället för gammal plastmatta, men det vill jag vänta med lite så att vi får njuta av vårt nya fina hem!

 Vi invigde vårt nya matbord med att ha missionärerna över på hemafton och middag! Så nu står vår dörr öppen för alla som vill komma och hälsa på!! vi har ju skaffat oss ett matbord som rymmer 6 personer i "grunden" och sedan kan man lägga i inläggsskivor och få plats med 4 personer till och 2 på gavlarna, enda problemet vi har nu är att vi inte har tallrikar som räcker till så många!! haha!!

Livet är underbart. Vi njuter verkligen av alla våra välsignelser som regnar över oss. Efter 2 år av att kämpa så verkar Gud vilja ge oss ett litet uppehåll från prövningar. Gud är god och älskar oss verkligen! Han vet vad som är bäst för oss även när vi inte tror på det själva. Utan hans hjälp skulle vi inte vara där vi är idag och må så bra som vi gör. Vi känner oss mycket ödmjuka och oerhört välsignade. Vårt förhållande sprudlar av kärlek och bus.

 Ni därute som kämpar med prövningar; Ljuset finns i slutet av tunneln. Gud älskar er och försök att njuta av den spännande tiden ni går igenom!! Trots att allt är jobbigt och svårt så är det en oerhört "exiting" period i livet, det var i alla fall det för oss. Fortsätt kämpa! :D

snabba fakta om mig:

Jag har ett födelsemärke på min högra handflata, vilket skulle göra mig till häxa om jag levde förr i tiden.

Jag kan nudda min näsa med min tunga.

Jag tittar under vatten när jag dyker.

Jag städar hellre badrummet än att diska.

Jag tycker det är rofyllt att köra bil.

Jag älskar våren.

Jag tycker att det är roligt att montera ihop möbler.

Jag kan inte hela gånger-tabellen.

Jag är blyg.

På min 18-årsdag jagade jag björn för första gången i mitt liv.

Jag tycker att det är mysigt att grilla.

Jag tycker bättre om ballerinaskor än högklackat.

Jag blir hungrig av att äta äpplen.

Jag måste variera sorten schampo och balsam var 4 tvätt för att kunna borsta håret.

Jag sover på mage.

Jag nyser när jag plockar mina ögonbryn.

Har en arbetsskada som gör att jag är mycket tålig för hetta på mina händer, vilket leder till att när jag ska kolla om vattnet är lagom varmt när jag ska duscha så måste jag använda armen istället för handen.

Kan dra i hörlurarna när de sitter i öronen utan att de lätt ramlar ut, har sådana "små ingångar".

Jag får lite lätt panik när mina händer är för varma.

kliar i fingrarna på mig!

urs vilken tråkig vecka detta har varit hittills! David har smittat mig med en ruskig förkylning. Man mår så pass dåligt att man inte orkar göra någonting, men samtidigt så pass bra att man blir fruktansvärt uttråkad! Det blir ju inte bättre av att man har ett rum som står halv-renoverat, säng och kläder över hela vardagsrummet, kartonger lite här och var och att toppa av det hela så kom alla våra ikea-möbler, som vi beställt, i förrgår.

Så nu är det kaos precis överallt och ingenstans! enda drägliga stället är i badrummet, men vem vill spendera hela dagarna på toa? inte jag i alla fall. Mina fingrar vill så gärna jobba!!! Det är så roligt att pyssla på och göra det fint! David har fått heja mig flera gånger så att jag inte tar i för mycket. Ibland ryter han nästan åt mig att sluta^^. Jag känner mig som ett barn på julafton!

Nya livet i Falbygden!

Här är det full rulle! Varje dag består av renovering. Vi ska först måla sovrum och lägga golv sedan är det kontoret som står på tur. I sovrummet har det varit 5 lager med olika tapeter, vissa har blivit målade en annan färg och sedan är det ju allt jobbigt spackel! Spacklet är ju näst intill omöjligt att få bort. Någon som har erfarenhet av renovering och vet några knep att få bort spacklet?! Skulle uppskattas mycket!

Under renoveringen har vi inte fått i ordning så mycket här hemma. sängen står i vardagsrummet, garderober står i kontoret, färg, spackel, golv, verktyg och hela den biten är också inträngt i kontoret. Och utöver allt detta så har vi inte fått hem våra möbler som vi köpt. Vi bodde i en 1:a tidigare och hade inte plats med så mycket möbler. De få bokhyllor vi hade gjorde vi oss av med för att det skulle ta mindre plats i flytt-släpet. Nu har vi massor av olika typer av bord, skrivbord, soffbord, tvbänk, köksbord.. och vi har inte en enda bokhylla! haha. Vår tanke är att vi vill få hem, bokhyllorna mm som vi köpt,när sovrummet är färdigt. Sängen och garderoberna tar upp så mycket plats!

Jag storm-gillar mina vardagar nu! Att få använda mina händer och se hur ett trevligt resultat växer fram, och att sedan få ha i ordning maten till min lilla gubbe när han kommer hem hungrig och trött från skola, är bland det bästa som finns! Jag älskar mitt stora kök och att jag nu har plats att frysa in rester så att jag kan göra stora satser mat samtidigt! Livet är underbart nu!!

David trivs också. Hans intryck av lärarna är goda och han gillar de flesta kurserna han tar(förutom matten, som han har glömt grunderna i. Men jag är helt övertygad om att han kommer att "komma ikapp" där snart, och det är han också.)

Sagan om flytten till Falköping!

Vilken helg! Tror inte att man kan känna så många olika känslor på så kort tid! Uppspelt, trött, uttråkad, längtan, glad, arg, orolig, ledsen, rädd.... And here is why!!

Fredag morgon började bra. Vi kom upp i rätt tid, hann med allt, kom iväg rätt tid och allt var bra. Det börjar med att jag läser av informationen fel och vi hamnar på fel ställe. Detta var dock lätt åtgärdat med att byta till en annan buss! Klart. Vi möttes av underbara personer på shuregard där vi skulle få hjälp att flytta. Allt går bra och snart är vi på vägen mot vårt nya hem i Falköping. Vi är upprymda och är så förväntansfulla och glada!! Vi styr lastbilen söderut!

Vi tar en lång omväg för att samla på oss ännu fler prylar i Frillesås utanför Kungsbacka, där Davids föräldrar bor. Vi plockar även upp en mycket stor tillgång, som heter Robin Höglund. Kvart i 11 på kvällen ringer vi husägaren för att få nyckeln och göra klart affären. 23.00 ska vi ses utanför lägenheten.

Vi börjar lasta ut alla våra saker utanför porten för att det ska gå lite snabbare att komma in. Vi hinner packa ur allt och mannen har ännu inte dykt upp. Vi väntar ett slag till och börjar nu bli arga för att han aldrig kommer!

Efter 2 timmars väntan och ca 50 samtal utan svar kokar det i våra kroppar!! Vi ringer alla möjliga samtal för att försöka att komma in med våra grejer som fortfarande står utanför trappuppgången. Riksbyggen kan inte hjälpa, ordförande för bostadsrättsföreningen kan inte hjälpa, räddningstjänsten som ibland har nycklar kan inte hjälpa...

När klockan är halv 2 på natten kör vi till hans nya lägenhet i hopp om att hitta honom. Vi ringer på dörren, bankar och ropar i brevinkastet. Lyser, det gör det och tv:n är på. Varför öppnar han då inte?! I det här läget börjar vi bli lite rädda. Är det någon form av psykopat vi har att göra med så han sitter där inne och tänker skada oss eller har det hänt någonting hemskt där inne så att han ligger där död!? ( vi visste att hans fru nyligen dött och förstod hur jobbigt det säkert var att göra sig sv med sista boendet tillsammans.)

Nu kallar vi dit polisen! Utan deras hjälp, för de får tydligen inte gå in i någons lägenhet "hur som helst", går vi in i den olåsta lägenheten. Detta var nog en av de otäckaste stunderna i mitt luv. Jag har aldrig träffat på någon död människa och var livrädd att detta skulle bli första gången! För varje osynligt hörn jag skulle kolla bakom ,kände jag mig illa till mods! Som tur var, var det tomt!

Nu började nästa skräck-moment. Hans tv stod på, lamporna lyste, maten stod på bordet halväten, plånboken var där, telefonen låg framme, bilnyckeln var där... Allt var där förutom honom! vart höll han hus? Låg han i något dike någonstans längst vågen till vår lägenhet? Fanns det möjlighet att han kunde vara på någon krog utan plånbok?

Poliserna tyckte att vi skulle vänta ett slag till ifall att han skulle traska hem full från någon krog... Det gjorde han aldrig.

Poliserna hade frågat oss ifall vi hade sett nycklarna till lägenheten och att vi i så fall hade kunnat varit luriga och snott den. När han inte kom tillbaka var det just det vi gjorde. Vi letade upp nyckeln och "bröt oss in" i lägenheten. Halv 5 på morgonen var vi inpackade!! ( och det var tänkt att jag skulle köra tillbaka lastbilen till Sthlm kl halv 6! Vilket jag såklart inte kunde göra med 1 timmes sömn)

Vid 13-14 tiden på lördag hade vi ännu inte hört någonting från honom och var fortfarande livrädda för vart han höll hus, om han ännu var vid livet... Efter ett nytt försök vid hans lägenhet såg vi ingen annan möjlighet än att anmäla honom försvunnen hos polisen. Nu började polisen att ringa runt till hans anhöriga, lyckligtvis fann de honom!! Han hade varit med sin son och varit deppig i någon stuga, så full att han inte visste vad han hade sysslat med när vi hade ringt honom!


Ni kan tänka er hur Skamsen han hade varit när polisen ringde honom! Vi kunde inte ens skälla ut honom, för vi var så lättade att han var ok!


... Slutet gott, allting gott är det enda jag kan få ord till!

födelsedags hangover

Det är mycket som händer just nu! Fullt upp varje dag! Igår åkte vi in till Heron City för att Bowla och äta på Olearys. Vi är stora fans av Olearys. Vi fick smaken för dem när jag jobbade där. Det är mycket god mat, lättsam stämning, stort utbud på rätter. Tror faktiskt att det är min favorit restaurang! Om ni aldrig har varit där så måste ni ju åka dit! Då rekomenderar jag Mediumrare Biff med vitlökssmör och pommes med bönor, Fajita chicken burito eller Pasta Alfredo. Jag utmanade David att äta chili! Hans pris skulle bli ett spel han har gått och pratat om i flera veckor.


Efter middagen tog vi oss en runda i bowlinghallen. Där var det mycket jämt spel vilket gjorde det mycket roligt! David råkade dock spräcka sin tumnagel efter ca 10 minuter. Jag ryser bara jag tänker på det. Så i morgon, på flyttdagen, får vi ta och tejpa tummen så att inte nageln ramlar av!

Eftersom David vann utmaningen så skulle han ju få ett spel. Så när vi var klar på Heron City begav vi oss till Dragons Lair för att köpa spelet. Är det enda butiken i Sverige som har öppet till 22.00?! De har öppet sent så att man kan spela spel på plats. Det är lite som en ungdomsgård fast för äldre... Nog pratat om butiken! Vi befann oss där för ett specifikt spel. Dragons Gold heter det. Det dumma med det spelet är att man måste vara minst 3 spelare.. och vi är inte 3 styckna i vår familj. Haha! Vi får väl ta och producera lite ungar så att vi kan spela det! Skämt o sido.. jag ser fram emot att få testa på spelet. Det ser roligt ut när man kollar på olika recensioner! ska man beskriva det kort så går det ut på att man måste slåss om vinsten innan tiden tar slut. LÄNK

..fortsättning på en minnesvärd dag.

Nu har man blivit ytterligare ett år äldre. Alla brukar fråga hur det känns, och det är alltid samma svar- "samma som när man var ett år yngre."
Som jag berättade tidigare så blev vi utlåsta natten innan så morgonen började inte med frukost och sång på sängen, som det brukar vara. Morgonen började med att Jessica, vår room-mate, kom hem från jobbet, så vi kunde komma in i lägenheten. Lite sovmorgon i sängen och sedan traska hem för att göra sig i ordning för dagen. David hade planerat någonting för mig, men jag visste inte vad det var. Det ville han hålla som överraskning. vi gjorde i ordning oss, och jag var tvungen att fråga vilken typ av kläder jag skulle ha, vilka skor jag skulle ha, om jag skulle ha uppsatt hår eller inte.. ni tjejer känner nog igen sig.. sedan bar det av mot stan!

Vi var tvugna att ta ett snabbt besök på Ica först för att hämta de borttappade nycklarna! Och mycket riktigt så låg de där och väntade på oss.. nästan skrattade hånfullt för de besvärligheter som den orsakat! Men nu, när vi hade nycklarna i besittning igen så kunde vi åka vidare till vår vackra hufvudstad, fortfarande utan vetskap vart vi kunde kunna tänkas åka! Och alla mina många gissningar var givetvis fel! det blev ett spa-besök!! åh vad jag blev glad! älskar allt som har med spa att göra! När vi kom dit så fick vi stoppa fötterna i akvarium med massvis med små fiskar, som heter Garra rufa. De drogs emot en som magneter! fötterna blev attackerade av hungriga små fiskar som genast började käka på fötterna! Till en början kittlades det jätte mycket så man nästan råkade sparka till de små simmarna, men det tog inte lång tid innan man blev van. Man blev så avslappnad! det kändes som att hela benen var gelépinnar. Åh så skönt! kan absolut rekommendera det!




resten av dagen gick vi bara och mös. jag fick välja vilka butiker vi skulle besöka, som jag givetvis utnyttjade och besökte Ohlssons tyger, Pannduro.. sådana butiker!

Kvällen avslutades med att ha en mysig filmkväll bara vi två. Jag fick bestämma film och det fick bli 50/50. Och så fick jag såklart tårta!

Stunder man minns!!

I söndags jobbade David sin sista dag på ICA här i stockholm. Vi flyttar ju på fredag så han kan inte jobba var längre. Så han tog hem arbetskläderna för att tvätta dem och så åkte han tillbaka med dem till sitt jobb i måndags. Jag hade lagt hemnyckeln i "stora facket" i ryggsäcken för att jag inte skulle tappa ut dem från mina fickor. bra!

Hela kvällen var fullspäckad med spel hos Mike-mike i handen. Vi kom inte hem förrän vid 23.45 och skulle sträcka oss ner efter nyckeln. men VART VAR NYCKEL?! vi letade igenom hela ryggsäcken flera gånger men hittade den ingenstans! Ica hade stängt för länge sedan och just denna natten jobbade vår room-mate natt (1 timme bort enkelväg). Så nu stod vi där, utan nykel, mitt i natten och visste inte vad vi skulle hitta på. Vi ville ju inte ringa och väcka någon heller när klockan var så pass mycket och alla börjar skolan igen. vi beslöt oss för att gå till en kompis, Cissi Krylborns, hus och se om det lyste, och det gjorde det! vi ringde och hon accepterade vänligt våran vädjan att övernatta hos dem.

De hade haft en lika färgsprakande kväll på sjukhuset efter att hennes pappa krockat med ett rådjur. Det hade varit en rejäl smäll men han klarade sig med en stukad fot. tur! Rådjuret och motorcykel hade inte haft lika tur, djuret dog och cykel hade gått sönder på flera ställen. Kvällen gick över till midnatt och innan vi gick och la oss så sjöng de för mig (eftersom det nu hade blivit min 22a födelsedag)!

Vilket äventyr det var! Det är upplevelser som denna som man kommer komma ihåg. Det var inge kul när vi stod utanför porten och inte kom in.. men vi var glada över goda vänner, att det inte regnade, att Jocke klarat sig utan våldsamma skador och att man kan behålla ett glatt humör trots jobbiga stunder!

Supersize me med en chipspåse i handen, hur går det ihop?

urs vilken hemsk dag detta har varit! Vi har har hållit på med dieten i 11 dagar nu och man märker verkligen att man kommer i en mottivations-svacka. Man vill klara det, men det är svårt när alla begär efter sött och fett kommer fram.

vi åt hemmagjorda hamburgare med pommes= 680 kcal!!! för en hamburgare och 100 g pommes. helt sjukt! då tror man att man är hyfsat nyttig när man gör hamburgeköttet utav köttfärs, tar brödet med minst kcal och en liten portion med pommes. och inte nog med det så hade vi filmkväll ikväll. vi blev så sugna på gottis och ville ha någonting att knapra på till filmen. vi tänkte att vi skulle gå och köpa lite körsbär och melon vi kunde knapra på.. men vad tror ni att vi fick med oss? -jo, 1 st 40 g chipspåse, 1 st 46 g M&M, 1 st 26 g chokladkaka och en liten "kaka" som David gärna ville ha. Visst är det mycket bättre att ta mini-varianterna på chips och godissorterna... men det är fortfarande massvis med kcal. bara chipspåsen är 208 kcal! 208!!! vi blev förvånade själva att vi kom ut med enbart "gottis" och INGEN frukt alls!

Än har vi stora socker-cravings! Ju mer kalorier vi äter till middag, ju starkare sockersug får vi känner vi. med andra ord, pommes= inte värt att äta!
Gissa vilken film vi kollade på då? Supersize me! haha. För er som inte känner till den filmen, är det en dokumentär om en kille som bara ska äta på McDonald i 1 månads tid, frukost, lunch och middag. Man fick dåligt samvete att man trycker i sig så mycket onyttigheter. Mannen som gör testet i filmen blev sjuk på riktigt av maten han åt! läkarna rådde honom att avbryta experimentet för hans hälsas skull. Det motiverar en verkligen att sluta äta ute på snabbmatställen.

I morgon blir det långpass på gymmet för att träna bort alla de extra kcal som jag stoppat i mig idag! Vi ska INTE ge efter för alla begär. Vi ska klara av att tappa dessa 20 kg som vi har satt upp som mål! Idag hade vi en svacka, men vi måste komma igen! Revansch i morgon!!

clas-göran gustavsson 0502-17792.†

Avskyvärd upptäckt!

Hade ett hemskt uppvak igår!

Dagen började bra med gröt på morgonen. Efter frukosten tänkte jag ta mig en tur till Tungelsta. Det tog ca 2 timmar totalt att gå/ jogga dit och hem. När jag hade snapprat in all träning i appen visade den att jag kunde proppa i mig massa kcal den dagen. Oj så mycket jag fick äta. Det värsta var insikten att det är så HÄR mycket som jag tidigare stoppat i mig dagligen!! Inte konstigt på att kilona på vågen bara har ökat. Att få äta den mängden krävde två timmars träning kunde jag aldrig tidigare trott!

Jag är mycket tacksam för alla dessa nya insikter som jag får om mat och träning! Denna första veckan har jag gått ner ca 4 kg!! Känns stort!! Är mycket peppad att fortsätta att träna och äta bättre. kanske når jag mitt mål fortare än jag tidigare trott? I början visade appen att det skulle ta 24 veckor (om jag minns rätt) nu, efter 1 vecka, står det 21 veckor kvar.

Kommer det nya året att starta med min målvikt?! Vilka mål ska jag då sätta inför nya året? Tidigare har det ju alltid, så länge jag satt upp nyårslöften, satt "gå ner i vikt" som ett mål. This year is the year!!

Jag uppskattar verkligen allt stöd, alla peppningar och alla tips jag får från er!! Ni får hemskt gärna fortsätta med det!

Levande Bevis!

Några bra förebilder för mig!

Min syster Stephanie och min farmor Barbro, har riktig kämparglöd, en glöd som smittar av sig till andra!
Dessa kvinnor har verkligen gjort det bra! De har gått ner många, många kg genom att kämpa hårt!

"Blod, svett och tårar" är en fras som inte ligger långt ifrån verkligheten för dessa kvinnor. De ger en motivation och ett hopp om att det ÄR möjligt. Det behöver inte bara vara en dröm och en önskan utan det kan bli en verklighet!


Förr:


Nu:



Förr:


Nu: (kvinnan längst till höger)

Nya "Aha-upplevelser" varje dag!!

Har klarat ännu en dag av nya dieten!

Vanligtvis brukar av avsky att äta gröt till frukost, speciellt havregrynsgröt. Vi tänkte att vi skulle testa hur mycket kcal det var i det igår morse. 200-någonting istället för +600 som det är i mackor och juice!!! vilken skillnad va? när man bara får äta 1600kcal per dag, så är 400 väldigt mycket! Jag har totalt bytt inställning på gröt nu. Förr höll jag mig så långt ifrån gröt som jag kunde nu föredrar jag det framför mackor. Jag tycker fortfarande att gröt är väldigt tråkigt att äta; inget tuggmotstånd, ser tråkigt ut.. men nu njuter jag av äppelmosen på gröten istället för att koncentrera mig på konsistensen och färgen så njuter jag av det goda med det!

Det är en helt ny värld det här med att räkna kalorier! Tror att det kommer att vara otroligt nyttigt att ta med sig i framtiden. Man märker också vilken skillnad det gör när man tränar. Man kan unna sig sötsaker ibland bara man har gjort sig förtjänt av det.

Modet och humöret är på topp! Man känner en liten seger varje dag verkligen när man klarar sitt utsatta mål. I huvudet har jag redan gått ner mycket.. jag tycker mig känna det på kläderna (trots att det är för tidigt för att se stora resultat). Men jag känner mig duktig och jag känner mig bättre till mods. Nu vet jag att jag gör en skillnad på min vikt istället för att bara lägga på sig mer och mer. Jag känner mig mer tillfredsställd med mg själv när jag vet att jag lägger energi till mig själv och mitt välbefinnande.

David är också jätte duktig! Det är så roligt att sin bästa vän och livskamrat går igenom samma saker som en själv. Han motiverar mig med att bara diskutera sina framgångar och erfarenheter. Vi har sagt, och jag hoppas verkligen att han är seriös med det, att när vi har gått ner 20 kg var skall vi åka på semester och jag ska få lära mig dyka. detta är någonting jag har velat gjort sedan jag var 13-14 om inte tidigare, som Joel och Mollie Herrey påminde mig om när de var på bröllopsresa till Malta och dök.

En liten uppdatering av nya dieten;

Har klarat av varje dag galant hittills! Det är så mycket lättare att följfölja saker när man är två som går in för det helt.
Det är lite meck med att behöva väga alla ingredienser på våg innan man tillagar sakerna och sedan väga allt för att se hur mycket allt väger.... ni kan ju räkna ut matten själv... men kort och gott; det tar lite tid. Kommer att bli skönt och förhoppningsvis lättare när man vet hur mycket kcal det är i alla råvaror så man slipper stå där med väldens matteuträkning man ska lösa.

Det är otroligt givande dock. Man ser verkligen från dag till dag om man klarar målet eller inte. På en våg är det svårt att få en exakt mätning när man kanske åt precis före ena gången man vägde sig och andra gången hade man inte ätit på flera timmar.. man kanske precis hade gått på toa ena gången och andra gången så behövde man släppa på trycket egentligen. Man kanske precis hade druckit vatten ena gången.. ja ni fattar... Med denna dieten så har man inte det dilemmat att tänka på.

Man blir så glad och tillfredsställd när man lägger huvudet på kudden på kvällen och vet att man har kcal över, som man inte har "spenderat". Sedan, i vårt fall, så nästan halverar vi intaget av kött mm vilket gör att vår matkassa inte tar slut lika fort. Så inte bara att vi tappar vikt så växer vår plånbok också. Sedan har vi märkt att pasta är en "lyxvara"! man har alltid fått höra hur mycket kcal det är i pasta men jag har aldrig förstått HUR mycket det är! Det är en väldigt "dyr" råvara som man bara får äta när man vill "lyxa till" det.

här är ett litet diagram över hur det har gått för mig! *stolt*

Ny start på livet..

Är det fler än jag som har svårt med att hålla vikten?
När jag var liten var jag smal som en pinne. Så smal att jag inte fick sitta i någons knä´, de tyckte jag jämt var så hård och benig att det grävde in i deras ben så att det gjorde ont.


När jag blev lite äldre blev jag kurvigare. Inte tjock, lite mullig. kunde aldrig uppskatta det jag hade för att jag kände mig tjock, trots att jag inte var det.

när jag flyttade till usa, när jag var 16 år, gick jag upp ca 10 kg från ca 70 till 80kg! detta var på 6 månader.
när jag flyttade hem till sverige var det december. eftersom jag inte kunde börja någon speciell utbildning det första halvåret beslöt jag mig för att bara läsa några kurser för att hålla mig sysselsatt med någonting. Fick vänta i stan i 1,5 timme oftast för att jag precis hade missat lunchbussen (bodde på landet) så beslöt jag mig för att börja gymma för att fördriva lite tid. efter ett havårs tid med mycket träning och dessutom slutade jag med godsaker, så hade jag gått ner till mina 70 kg igen. hade aldrig varit så vältränad tidigare. man kunde tom se mina muskler, kommer jag ihåg att jag tänkte.


när jag började gymnasiet gick det utför! att gå i en skola där man lagar mat dagarna i ända är inte bra för figuren, inte om man gillar maten man tillagar och när man vill att den ska bli så absolut god som den kan bli (vilket leder till att man blir tvungen att provsmaka maten flera gånger, innan det är dags för att äta den). i mitt sista år på gymnasiet tog jag dock en styrketräningskurs vilket gav mig 2 timmars träning i veckan. Men med mycket ansvar i privatlivet, en pojke i ens tankar och en hjärna som vill få så bra betyg som möjligt, gav det mig lite tid till mer träning.

sakta, sakta kröp kilona uppåt på vågen. När jag gifte mig blev det inte bättre. ingen träning och många kvällar med kvällsmys har satt sina spår ytterligare. nu är jag uppe i 88 kg och jag mår pyton utav det.
Mår dåligt av hur kläder sitter på kroppen, hur jag börjar flåsa efter en kort fysisk ansträngning. På senaste hälsokontrollen sa de att jag var på gränsen till högt blodtryck, detta skrämde livet ur mig. Efter hälsokontrollen har jag jobbar 8-20, 10-19 mm vilket gör att jag inte orkar pallra mig till gymmet.

Kort och gott kan man säga att jag är en latmask som älskar att äta.




Har funderat på massor av olika metoder för att tappa vikt; LCHF, krympa magsäcken genom att svälta sig i någon dag, ta bort gottis helt... inget är tillräckligt mottiverande.
I förrgår surfade jag runt på nätet lite och hittade information om en app till telefonen som verkar mycket bra! Man skriver in hur lång man är, hur mycket man väger, hur aktivt ens liv är mm.. sedan väljer man hur mycket man vill gå ner i vikt och i vilken takt man vill gå ner. Sedan visar den hur många Kcal man får äta varje dag för att lyckas. Den visar också hur många veckor det tar för att nå sin målvikt. man kan skriva in hur mycket och vad man tränar och då justeras dagsintaget automatiskt. Man kan följa ett diagram om sina framsteg. Det bästa är att det är en gratisapp. den heter shapeup (en grön logga med en vit gubbe på)





Nu har både jag och David skaffat oss appen. Vi är både jätte taggade att klara av det denna gången! Vi känner redan vilken dålig koll vi har haft på hur mycket kcal allt innehåller. Vi SKA klara det denna gången!!
Det skulle vara jätte roligt om andra vill haka på oss! Skriva om sina framsteg och knep till en hälsosammare vardag. Om någon är intresserad skulle vi kunna starta en tävling för att peppa oss ännu mer?! vad säger ni?!

Mor min fyller GAMMAL!

Nu har det hänt alla mina vänner. Min unga lilla mamma har blivit gammal. Den 7 juli 2012 skedde det, min mamma fyllde 50!

Det var fullt av god mat, kakor, godis, härligt folk, skratt, lekar mm.

Mammas första och äldsta vän här i Sverige kom också på festen. Hon åkte ner ifrån Sundsvall för att vara med på kalaset. Hon hade även gjort en jättefin dikt/tal till mamma.

Min faster Marthina och hennes familj kom hit för att fira med oss. Min andra faster, Anna, och hennes familj kom hit från Norge någon vecka innan och min farmor var också här då! Så vi har firat i flera veckor skulle man kunna säga.

Min syster hjälpte till och bakade mycket.
Sedan beställde mina föräldrar också cupcakes från La Petite muffinerie, som var jätte goda! Kan varmt rekomendera dem, speciellt den gjord på choklad med hallon. Mums!


Sedan hade vi också gjort plocksallad. Utan att överdriva hade vi säkert över hälften kvar, och då hade vi serverat ca 70-80 gäster?! Det värsta med sallad är att det inte är så lätt att spara det utan de blir dåliga ganska på en gång.

Vill bara avsluta med att säga att jag älskar min mamma och är stolt över den hon är. Hon är en sv de mest omtänksamma människorna jag känner. Hon ställer alltid upp för en och vill en väl. Hon älskar färgen gul. Hon tycker om att pyssla och sy. Hon älskar barn och skulle helst vilja ha den runtomkring sig ständigt. Hon började prata om drömmar till sina framtida barnbarn redan när jag var 14 år! Hon älskar Kristus och sätter honom och hans exempel främst i sitt liv. Hon gillar att resa. Detta året skall hon besöka 6?! länder. Hon gillar att laga mat och är duktig på det! Det är henne jag fått passionen att laga mat ifrån. min mamma har en sjukdom som gör att hon jämt har ont i kroppen. Man skulle inte kunna tro det dock för hon visar aldrig att hon har ont! Hon klagar aldrig över det. Min mamma är en klippa!!

Vi är inte hemlösa längre!

Ett tag sedan var vi i Falköping för att gå på några lägenhetsvisningar. Vi var på 4-6 styckna den dagen. Innan vi åkte bad vi mycket om att vi skulle få inspiration för vilken lägenhet som var bäst för oss. Det var bara en lägenhet som kändes bra. och den lägenheten kändes riktigt bra!!

Igår åkte vi ner åter igen och skrev kontrakt på lägenheten! Så nu är vi stolta ägare till vår första lägenhet. Det är en 3 RoK på 74 m2. Har redan börjat inreda lägenheten i mitt huvud. Kan inte vänta tills vi får flytta in!! Det tar 15 min att åka kommunalt till Davids skola och lika lång tid att åka till kyrkan. 1 timme med tåg till Gbg och 2,5 timmar till sthlm(x2000). nära till tåg och mataffär. Vill ni veta mer får ni helt enkelt komma och hälsa på!

10.000 fjärilar och en trocadero!

Nu går det bra!!

I torsdags var dagen som skulle avgöra vår framtid!
Det var den dagen allt skulle förändras.

Vi hade gått och varit nervös och uppspelta i flera veckor, speciellt dagarna innan. Torsdag morgon och förmiddag var olidlig! vi ville få beskedet om skolan! Vi var tvungna att vänta ända till klockan 13.00!
Vi satt på en pizzeria på en dejt-dag. Jag åt en pizza-bolognese och drack en trocadero. Vi satt med telefonen högsta hugg och försökte att komma ut på den överbelastade webbsidan. Till slut! Med 10.000 fjälrilar i magen, så man näst intill inte vågade kolla på svaret, så kom beskedet. Han kom in!!

Det känns som att jag flyger på moln just nu. Allt löser sig känns det som. David kom in på skolan och utbildningen han ville läsa. Så nu till hösten kommer vi att bo i/ i närheten av skövde, han kommer att läsa ekonomi och jag kommer att skaffa mig ett jobb.

Vilken lättnad att veta vart vi kommer att hamna till hösten, speciellt eftersom vi inte hade någonstans att bo efter sista augusti. Ni vet vårskriket som Ronja Rövardotter skriker ut i naturen av ren lycka? SÅ känner jag mig. Jag ropar högt av glädje inombords.


Vi avslutade dagen med en mysig kväll på dansbanan på gröna lund. det var vidstilla, varmt i luften, solen sken, vi hade varandra och det glada beskedet, vi hade liveband och härlig stämning. Mycket skratt och mys. Life is good.

Vardagshjältar

Förra vecka kunde vi läsa i tidningarna om ett flygplan i Kina som sex män försökte att kapa.

Det första jag tänkte på när jag läste om attentatet så kom jag att tänka på ett videoklipp jag sett för 1-2 år sedan. Klippet handlade om en kvinna som blev bestulen på sin väska och vad som hände därefter. Jag tänkte att det var det dummaste de kunde gjort!

Varför? för att de försökte ge sig på kineser!! This is why! LÄNK

Tro det eller ej; de misslyckades med kapningen! 2 av de 6 männen dog senare på sjukhus pga skadorna de fått och resterande kunde gripas. Kineser ska man inte "mucka" med! Vi svenskar borde bli lite inspirerade utav deras civilkurage, tycker jag.

Sommardejt

Igår beslöt jag och David oss för att åka på en liten dejt till Årsta havsbad. Vi tog med oss pannkakor (som jag och min bror alltid tog med oss på picknick) och lite annat smått och gott. Jag lärde mig ÄNTLIGEN hur man laddar ner låtar till mobilen och jag laddade ner låten som vi dansade till första gången som gifta och så självklar några filtar. och allt skulle givetvis ner i en picknick-korg! Allt var så perfekt! Det var fint på himlen och vindstilla. vi hade bara varandra, mysig romantisk musik och bara njöt av livet! Kände hur "sommarpirret" satte fart igen!-den där härliga förälskelsekänslan som gärna vill visa sig när man kommer ihåg att njuta av livet och varandra och sluta oroa sig över allt som finns att oroa sig över. Jag har garanterat den bästa mannen!! Jag älskar honom. jag MÅSTE uttrycka det så att alla kan läsa för jag kan inte hålla det inne! ...trots att David tycker att det är lite fånigt att skriva det på nätet så får han stå ut med att vara omtyckt:D