Så knasigt det kan bli ibland!

Oj så trött och slut jag är efter denna vecka. Det har varit första veckan på min VFU (verksamhetsförlagd utbildning/ praktik). Det har varit roligt och spännande men alla nya intryck har gjort mig riktigt trött!

Jag har börjat 08.10 varje dag i Göteborg, vilket betyder att jag har klivit upp 05.00 för att hinna dit i tid. Jag har ännu inte lärt mig när jag måste gå och lägga mig på kvällarna för att bli helt utvilad när jag ska kliva upp på morgonen.

Efter en hel arbetsvecka somnade jag på soffan när jag kommit hem, med TV på i bakgrunden. Jag drömde att Martin Timell satt på samma tåg som mig och klev av i Falköping, precis som jag eftersom att jag bor här. Av okänd anledning hade han ett behov av att komma hem till oss, vilket han gjorde. Jag drömde att Martin Timell stod i mitt vardagsrum och jag tjöt av förtjusning av att han faktiskt var hemma hos mig! Jag drömde att vi råkade döda hans hamster och att han därför behövde sörja hamstern. Vi (jag och David) lät honom därför gå in i vårt sovrum för att stänga dörren om sig själv. Han blev så utmattad av sitt sörjande över hamstern, att han tog en tupplur på vår säng.

Jag gillar Martin Timell, jag har många barndomsminnen av honom på TV på programmet Äntligen hemma och att när det programmet visades så fick jag vara uppe lite längre på kvällarna. Jag har alltid tyckt att inredning och hemma-fix såsom att tapetsera, bygga och sy har varit spännande att lära mig om, vilket jag tycker även idag.

Varför drömde jag om Martin Timell?! Jo, ni förstår- när jag vaknade upp från min tupplur så sändes just programmet Äntligen Hemma på TV! Jag måste ha hört hans röst när jag sov och börjat drömma om honom. Är det inte tokigt hur vårt undermedvetna kan ha ett liv för sig själv?

David skrattar så det står härliga till.

Vi har äntligen gett serien Solsidan en chans. Solsidan är en svensk serie som visades på tv år 2010. Vi är nog lite sena i svängarna för det är först nu vi vågar ge den ett försök. En svensk serie, kan det vara någonting att se på liksom?

Men nu har vi fastnat totalt! Både jag och David älskar den. Det finns 3 säsonger med 10 avsnitt  i varje säsong. Varje avsnitt är ca 20 minuter långt. Ikväll hade vi maraton på inpuls. Vi tänkte se kanske ett eller två och det blev väl kanske sex stycken avsnitt! Haha.

För er som inte känner David så bra kan jag berätta att min make inte kan fisa på beställning. Ibland råkar han dock prutta (ohörbart) när han blir extra uppspelt, så att säga.

Ikväll kan jag berätta att han släppte sig TRE gånger!! Jag tror minsann att detta måste vara den bästa recension Solsidan har fått av någon!! Jag älskar att höra och se David skratta! Han skrattar med hela kroppen- från toppen till tårna. Hans skratt kommer djupt inifrån hans mage. Han får söta stora rynkor runt ögonen och hela munnen blir stor, och när han tycker att det är riktigt roligt kan man se hans tandkött vid överläppen. David har stora fina tänder och dessa syns nog från flera kilometers avstånd. Man mår så gott och blir så glad av att vara nära honom när han har roligt.

Vi kan rekommendera Solsidan för er som gillar svensk humor/ konstig humor. Ibland får man dock "titta bort" då det, synd nog, innehåller vissa oanständiga scener. Framför allt kan man känna igen sig i karaktärerna. "Oves" snålhet överrensstämmer toppen med David och "Annas" bestämdhet med konstig dialekt skulle lika gärna kunna vara mig. Jag tror att vi alla kan relatera till någon av karaktärerna någon gång.

Jag önskar få lätta på mitt hjärta idag.

Jag känner mig rörd idag.

Igår skrev jag och berättade om att jag precis fått diagnosen PCOS. Efter detta har jag fått så många fina och värmande tankar, lyckoönskningar, stöttning och kärlek! Jag känner mig så glad att jag äntligen beslöt mig för att inte hålla det hemligt längre. Jag är den jag är och det ska jag kunna få stå för utan att behöva skämmas. Efter att jag öppnat upp mig om min och min makes erfarenhet så känner jag mig inte lika ensam längre. Nu märker jag att många av oss sitter i samma båt. Vi är starkare tillsammans- som vänner.

Jag tror att det är extra viktigt och skönt för oss som kvinnor att få prata av oss med andra. Jag vet att ingen av er kan göra mig frisk. Men jag vet att jag mår bättre när jag bara får lätta mitt hjärta. Ibland behövs det bara att någon lyssnar för att man ska må bättre.

Tack för att ni alla finns. Alla ni kvinnor och män där ute som kämpar mot barnlöshet önskar jag ett speciellt lycka till för. Ni finns i mina böner och tankar.

Nya besked från läkaren.

Har ni någonsin fått en känsla, som ni inte förstår, om det är dina egna funderingar eller en varning/ förberedelse från en högre makt? Månader innan jag och min make började försöka att bli gravida fick jag just en sådan känsla. Känslan varnade mig för att "jag kommer att ha svårt att bli gravid". Jag trodde ju självfallet att det bara var min egna oro som rörde sig i mitt sinne. Men nu, 1,5 år efter vi försökt att bli gravida, står vi här utan barn och utan ett foster i magen. Var detta en tillfällighet eller var det Gud som ville hjälpa mig att vara mer förberedd för vad som skulle komma? Ni får tro vad ni vill. Jag tror att det var Gud.

När vi precis började utreda vad som kunde orsaka barnlösheten, efter 1 år av försök, läste jag runt på internet. Jag kollade runt på alla möjliga orsaker. Men när jag bläddrade runt på alla olika webbsidor, hamnade jag på en sida som handlade om PCOS. PCOS är en sjudom som innebär att man har en förhöjning av fritt testosteron (manligt könshormon) som leder till att äggproduktionen och även ägglossningen hämmas. Jag hade då aldrig hört talas om detta fenomen. Jag läste lite och fick en stark känsla av att "Jag har detta". Idag var jag hos läkaren. Jag och min make åkte dit för att fortsätta vår utredning för vår ofrivilliga barnlöshet. Vi fick en nyhet. Det visar sig att jag lider av den kroniska sjukdomen PCOS. Jag blev inte ledsen utan kände bara "det visste jag redan". Jag blev glad för nu visste vi, med sjukvården i ryggen, och med proffs som kunde hjälpa oss att komma vidare, för att nå vår allra högsta dröm och önskan.

Jag ska nu börja med en medicin som heter Pergotime som ska stimulera äggstockarna så att man kan få regelbunden ägglossning. Idag är en stor dag för jag har fått tillbaka hoppet om att det snart kan ligga en liten bebis i magen på mig. Det känns som nu som när man precis börjat försöka att bli gravid och man trodde helt säkert på att man genast skulle bli med barn. Nu får vi hålla tummarna!

Det är lite skojigt för jag och David prata, så sent som i förra veckan, innan vi visste att jag har PCOS, om att det skulle vara roligt med tvillingar. Vår konversation handlade om att första åren skulle säkert vara sjukt jobbiga men att man skulle få igen mycket när barnen hade varandra att leka med hela tiden och alltid ha någon att prata med. Idag, när jag läst lite mer om Pergotime(medicinen) så fick jag veta att det är 1 av 10 som blir gravida med tvillingar. Vanligtvis är det 1/100 så det är mycket större chans att bli gravid med tvillingar nu. Var denna känsla med tankarna om tvillingar mina egna funderingar eller är detta också en maning av Gud? Tiden får avgöra!

Sjuk under tentaveckan, vilken underbar timing!

Jag har varit sjuk i 2 dygn nu och det ser inte ut att börja bli bättre inom de närmsta dagarna. Symptomen började med att kalsen kliade sedan kom nysningar... mot kvällen dag ett började näsan rinna, huvudet började dunka och hela kroppen började göra ont. Ni kan ju tänka er att jag sov allt annat än som en stock den natten. Jag har även en tenta som ska in idag men som jag blev nästan helt färdig med innan jag insjuknade. Det är i sådana stunder som man är glad att man har god framförhållning!!

David har en stor tenta i morgon och en annan tenta på tisdag! Gaah, jag får inte smitta honom! Vi är båda försiktiga med hygienen och David har dessutom sovit på soffan de senaste två nätterna. Urs vad det är svårt att somna utan honom bredvid mig i sängen! Jag får ingen ro i kroppen när jag inte känner hans närvaro. Men jag behöver bara stå ut i några dagar till sedan får han svepa in mig med pussar, kramar och beröring så att jag blir frisk! Finns det inte forskning som säger att man blir friskare snabbare av närkontakt av människor?

Visste ni detta om Poseidonstatyn i Göteborg?!

Idag fick jag lära mig någonting jag aldrig trott att jag skulle lära mig på lärarutbildningen för åk 4-6!

Jag läser en Svenskakurs för tillfället och några i klassen besökte Konstmuseet i Göteborg idag. Jag hade inte varit där tidigare och ska jag vara ärlig så hade jag en negativ inställning för besöket. Jag trodde att det skulle bli tråkigt och onödigt.

Jag märkte dock att det var intressant och spännande. Det var fascinerande att fundera kring hur man kommer att kunna arbeta med konsten i klassrummet då man lär barnen om läs och skrivfärdighet. Hur går det att använda bilder på väggar för att hjälpa barnen i sin läs och skrivutveckling? Det finns självfallet massvis med arbetssätt. Att först lära sig att analysera tavlorna som elever, leder till (tror jag) att det blir lättare för ungdomarna att analysera de texter som de läser. Jag anser att färdigheten att bli en aktiv läsare, dvs att kunna analysera, omskapa och använda texter, är bland det viktigaste vi måste lära våra elever för att de inte skall halka efter i äldre åldrar då det krävs mer av eleverna då det kommer till den analytiska förmågan. Utan en analytisk förmåga och tillämpning kan inte äldre elever få de högsta betygen i skolan och de bästa förutsättningarna som vuxna. Utan en analytisk förmåga kommer ungdomarna att tappa intresset för att läsa när de utmanas mer i böckernas djup.

(Varning för känsliga läsare...)

Men tillbaka till det jag faktiskt ville berätta om idag! När vi var där på museét och vi fick en guidad tur berättade vår guide om statyn som står utanför museéet. Ni Göteborgare vet vilken staty jag menar. Det är en stor staty på en naken man som står på Götaplatsen och är riktad ner mot hela Avenyns gator. Statyn ska föreställa Pseoidon och är skapad av konstnären Carl Milles. Milles ville skapa en stor staty med ett stort könsorgan för att "hylla" Guden men invånarna opponerade sig mot detta och tyckte att det var skamligt. Milles blev tvingad att göra ett litet könsorgan på den stora, öppet blottade, statyn.

Men Milles var lurig. Han lät statyn hålla i en stor fisk (som är typiskt för Göteborg). När statyn var uppförd berättade Milles om hur han, systematiskt, hade placerat fisken i en speciell vinkel. Det är nämligen så att om man står i en särskild vinkel ser det ut som att statyn har en gigantisk snopp i vädret! Jag tror att Milles tänkte "ÄGD era tråkmånsar!" om de personer som hade slagit ner hans idé.

Menyn till min sista måltid

Många av er vet att jag tycker att det är roligt med matlagning. Jag utbildade mig som kock i gymnasiet. Igår såg jag på olika filmklipp på Youtube och människor som hade sjukdomar som de skulle dö utav bla cancer. I klippen hyllades människorna för hur de valde att leva sina liv dvs att verkligen leva dem fullt ut istället för att deppa över den situation de befann sig i. Jag kom att tänka på hur skört livet är. Hur mycket jag vill göra i mitt liv och hur jag fortfarande har alla chanser i världen att göra dessa då jag är frisk som en nötkärna. Men om jag bara hade en dag till att leva, vad skulle jag valt att äta då? Skriv gärna och berätta vad ni skulle valt att äta om ni hade en dag till att leva!

Förrätt

Som förrätt skulle jag valt någonting som verkligen retar smaklökarna på fler smakbomber i munnen. För några år sedan var jag och min familj hos min faster Anna i Norge på jul. Där introducerade hon mig till någonting jag var skeptiskt mot till att börja med. Hon berättade att vi skulle få smaka på Baconinlindade dadlar. Baconinlindade dadlar?! Det lät som en väldigt skum kombination i mina öron. Men min mamma har lärt mig att man inte ska rynka på näsan innan man provsmakat maten- Så självklart smakade jag. Och sedan tog jag en till. Och en till. Det var ju oerhört smaskigt!! En explosion av sötma och sälta med värme på tungan. Det vattnas i munnen bara jag tänker på tanken av rätten. 

Hur tillagar man detta? Ta färska dadlar och skär bort kärnan. Linda nu in dadeln i en baconskiva. Trä en tandpetare igenom knytet för att hålla baconen på plats och för att få ett handtag att hålla i när du ska äta den. Stek knytet på ca 225 grader (Celsius) i ugnen i ca 5 minuter- Till baconen är genomstekt och har fin färg. Ta ut och ät direkt!

Huvudrätt

För 4 dagar sedan åt jag någonting som det slår hypotetiska gnistor kring! En limefläskfilégryta som Magnus och Evelina Fogelberg serverade mig och David på nyårsafton 2013. Surt, sött, starkt... allt kom sig tillkänna som en blixt och man ville nästan dricka direkt ur kastrullen! Ikväll hade vi missionärerna på middag hos oss och jag bjöd självklart på denna sagolika måltid. David var skeptiskt för han trodde att det skulle kännas för exotiskt för de stackars små pojkarna från det forna landet Amerika MEN de tog 3-4 portioner var-minst och de sa att det var den godaste rätten de ätit på hela deras missioner! Jag är så glad att jag lagade massor av mat så att jag får äta det som lunch imorgon. Vanligtvis serverar man nog grytan med ris men som LCHF:are går det minst lika bra med blomkålsris! Jag är glad*

Recept:

-Strimla 1 kg fläskfilé (eller kycklingfilé) och stek dem i stekpanna, salta och peppra.

-blanda samma följande i en kastrull;

4 tsk salt

4 dl vatten

8 dl creme fraiche

8 msk kalvfond

3-4 tsk sambal oelek

4 tsk soja (jag gillar kikkoman.)

4 msk honung (jag tog inget ikväll till missionärerna pga att jag äter enligt LCHF-kosten.)

1lime (rivet skal samt saften.)

Låt såsen börja koka och lägg sedan ner köttet.

Låt allt puttra i några minuter.

Servera som sagt med ris/ blomkålsris och självklart en härlig sallad!

Efterrätt

Här kommer det knepiga in... ska man ha sött, surt, rikt, lätt? Tänk, om detta var min sista måltid någonsin är detta trots allt det sista jag stoppar in i min mun!! Vitlöksbröd? Sour creme and onion chips? Keylime paj (som vi hade på vårat bröllop)? Den goda, kladdiga chokladdeserten som mamma har in sin amerikanska kokbok serverat med vaniljglass? Gaah, för många val! Måste... välja...ALLTING!! Det får helt enkelt bli en gottisbuffe! Vem sa att man inte fick göra så? hihi.

Slutet gott, allting gott!?

Det Fantastiska Fyndet av Skatten i Lillström!

Det är 1 år och 2 månader mellan min bror och mig. Vi var nog riktiga odågor som barn för jag minns hur luriga vi var och hur mycket bus vi gjorde. Våran idol måste ha varit Emil i Lönneberga eller någonting liknande för jag minns hur vi ofta såg oss över axeln för att försäkra oss om att ingen kunde se det hyss vi höll på med. Vi har nog bidragit med fler än en handfull gråa hår på våra föräldrars huvuden!

Jag och Nicklas som små barn.

Lillström, byn jag växte upp i, var en liten by med inte alls många invånare. Det fanns en skola, som inte längre förbrukades mer än några gånger per år då det var auktion i byn, en gammal dansbana där det anordnades danser någon gång ibland,  3 gårdar med barnfamiljer och några gårdar där det bodde gamla människor- Mer fanns där inte. Men någonting det fanns gott om var ställen där man kunde gå på upptäcktsfärd! Jag minns speciellt ett ställe- det var ett gammalt torp som hade ruttnat sönder och ramlat ihop. 

Åh så spännande det är med det gamla torpet! Vem hade bott där? Vad hade hänt med dem? Hade de fått flytt och lämnat alla sina ägodelar bakom sig? Fanns det någonting av värde kvar i huset? Våra små hjärnor jobbar för fullt och vår puls är hög denna dagen när vi beslutat oss för att utforska torpet mer ingående. Vi är varsamma. Vi lyfter på varje rutten planka så försiktigt det går för att inte eventuellt skada det som kan gömma sig under brädorna. Det är ett litet torp- max 4*6 meter. Torpet var rött en gång i tiden med ett litet fönster som är riktat mot den "stora" vägen. Om torpet även haft en tomt, går inte att se, det finns nu bara fullt av träd och ogräs som omringade torpet. Mitt emot torpet, långt upp i en backe, ligger nu ett, "endast" halvförfallet stort hus, där en 80årig gammal kvinna som heter Vera bor, ensam. Jag tror att hon bott i Lillström hela livet och att hon fått ta över familjegården. 

Tro det eller ej men vi finner några fantastiska skatter (ut små nyfikna barns perspektiv)! Vi finner en burk med bläck och en penna för att skriva med och vi finner en 5 öring( någonting som vi tidigare aldrig hade skådat). Förstår ni vilka fynd vi gjorde?! Det gjorde inte bara vår dag underbar utan hela vår vecka!

Om jag inte missminner mig så berättade mamma för mig och min ca 7-åriga lillebror, senare, att Vera hade bott i torpet när hon varit ung och att hennes pappa byggt det större huset som de senare flyttade in i. Jag minns hur snopen jag kände mig, när våra livliga fantasier om en familj som fått lämna allt de ägde tom "alla sina pengar", blev krossat av att vi fick reda på vad som faktiskt hade hänt med familjen i torpet. 

Den så kallade fantastiska förunderliga veckan blev snabbt en helt vanlig vecka som så många innan denna.