Freya skrattar gott vid 6 månaders ålder

Gott härligt skratt som bara måste bevaras för evigt.

En trött Freya ca 8 månader gammal.

Freya blev 8 månader för snart 9 månader sedan.

Dagen efter Freyas 8 månadersdag började jag att författa detta inlägg. Om 12 dagar blir hon 9 månader och det är först nu som jag hinner skriva färdigt inlägget. Det visar lite på hur mycket "egentid" man får som småbarnsförälder.

Alltså jag älskar den tösen men jag blir tokig av att inte få sova

Jag måste få börja med att få skriva av mig lite. Jag är en individ som kräver 8 timmars sömn per natt. Jag får fysiska men om jag sover för lite i form utav magkatarr. Detta var någonting som bekymrade mig innan jag fick barn. Hur skulle det gå om jag var uppe på nätterna med ett barn? Sedan kom Freya och hon var som en dröm. Hon vaknade max 2-3 gånger per natt för att äta men somnade om vid bröstet och sov fram till 7-tiden på morgonen. Helt ok!

Från ca 6 månaders ålder så ha Freyas sömnrutiner sakta men säkert, inte förbättrats, utan försämrats enormt! Freya har varit ett barn som från tidig ålder, endast vaknat korta stunder för att tanka på sin mage för att sedan somnat om omedelbart i 1-3 omgångar per natt. Vid 6 månaders ålder började hon vakna oftare på natten- allt mellan 4-8 gånger per natt. Nu, vid 8 månaders ålder har det övergått till att ha jättesvårt att somna på kvällarna till att vakna efter några timmar och gallskrika om hon inte får vara nära en. Hon är dessutom vaken någon gång per natt i ca 1 timme. Hon kan vakna mellan 2-6 gånger per natt.

Detta är frustrerande och får mig att tappa tålamodet mycket lättare. Det blir David som får ta stryk av mitt dåliga temperament. Jag har bildligt talat en blodig tunga dock, för jag försöker verkligen att bita mig i tungan istället för att säga någonting jag senare kommer att ångra. Jag vet ju innerst inne att det inte är Davids egenheter som är så jobbiga som jag upplever utan att det är sömnbristen som förstorar upp problematiken.

Nu har blåmärkenas tid anlänt.

I början av Freyas 8:e månad hade hon krupit i ca 2 veckor och klättrat upp mot möbler i 1 veckas tid ungefär. Vår våghalsiga, nyfikna och försigkomna lilla tös vill inte vara stilla en sekund. Kan hon klättra mot något, så gör hon det. Hon är inte den stadigaste i världen och ramlar lika ofta som hon ställer sig upp. Det leder olyckligtvis till flera blåmärken runtom på kroppen. Häromdagen hittade jag ett blåmärke under ögat och ett på vardera knäskål. Vem sa att det skulle vara lätt att vara liten?

Barnmat funkar så länge det är i form av havregrynsgröt eller med messmör.

Tiden då vi vuxna får tänka mer på vad vi stoppar i munnen har anlänt. Ser Freya en talrik, ett glas eller ser oss äta någonting så kryper hon upp till oss och vill smaka. Det ska smakas ett flertal gånger. När Freya däremot får en egen portion mat så är det inte lika spännande att gapa. Jag misstänker en blandning av att inte ha tålamodet att sitta stilla och äta, konsistensen av barnmat samt att det inte är lika spännande att äta sin egen mat, som de vuxna inte äter, som får henne att inte vilja äta stora portioner av de måltider hon blir serverade. Gröt, messmör och äggröra slinker oftast ner med stor aptit dock. För er som har barn som ofta blir förstoppade så rekommenderar jag starkt några teskedar messmör efter mål med fast föda. Det fungerar som ett under på Freya, från att gå från konsistensen av harlortar till normal avföring.

Freyas första fest och utklädnad blev som Mimmi mus på årets halloweenfest.

Lite härliga höstbilder från en mysig promenad bland löven.

Pappa David var en dag ensam hemma med Freya. Dagen resulterade i att ställa sig upp själv för första gången samt en go och gla´Freya.

Freya testade att bada inomhus för första gången. Detta var en storfavorit! Badet var så roligt och hon tjoade, plaskade och skrattade gott.

Det här med att få barn som blir mer rörliga är en knepig nöt att knäcka ibland. Medan Freya kryper in till Narnias land och river ut allt som kommer i hennes väg så rinner nästan diskvattnet över. Slutresultatet blev ett nystädat golv i köket, ett glatt och busigt barn samt en disk som förblev ståendes på diskbänken.

En dag var vi ute på stan. Freya "Pooper-of-worlds" fick en ryggbajs som hette duga. Mamma Emelie fick göra The Walk of shame med en naken bebis genom köpcentrumet för att gå till vagnen med extra ombyte som David passade. Dock fanns inga ombyten i rätt storlek. Det fick bli en nödlösning med 4 storlekar för små kläder(nyföddstorlek) som låg nerstoppade någonstans i vagnen.

Trots alla spännande bravader som man får genomgå som förälder så är det värt varje sekund när man får en såhär god attackpuss på kvällen innan det är natt.

Freya är 7 månader!

Jag har varit förälder i lite över 7 månader nu och mödraskapet har lärt mig mycket. Jag blir inspirerad varje dag av vår lilla Freya som nu verkligen börjar kunna visa sin personlighet för oss. Hon har kommit så långt i sin fysiska utveckling att hon ännu mer kan använda sin kropp för att kommunicera sina känslor för oss.

Egenskaper som hon har imponerar på mig! Hon inspirerar mig att bättre använda mig av de talanger som jag fått från himmelske fader. Exempel: Ligger Freya på ett underlag som är mycket ojämnt har hon svårt att rulla runt från rygg till mage eller från mage till rygg. Men det som imponerar på mig så mycket är att hon försöker att vända sig, om och om igen. Hon spänner varje muskel i kroppen för att nå sitt mål. Innan hon ber om hjälp så anstränger hon sig till max. Oftast lyckas hon själv och då lyser hennes ögon upp av stolthet.

Som mamma blir jag lycklig av att se henne lyckas. Jag blir glad när hon bygger upp sitt självförtroende. Som mig själv, som Emelie, blir jag peppad av hennes tålamod, envishet, tålmodighet och självförtroende. Hon visar mig att man kan lyckas med saker, även om de är näst intill omöjliga! När jag ser henne utmana sig själv varje dag, så påverkar det mig i de saker som är utmanande för mig. När jag gör något som är svårt för mig, tänker jag på Freyas exempel, och då uthärdar jag situationen bättre.

Barn är gåvor från Gud. De är gåvor av kärlek. De är gåvor för utveckling. De är gåvor för inspiration. Ta tid till att lära känna barnen i din omgivning, vare sig de är dina biologiska-eller adopterade barn, om de är syskonbarn eller vänners barn. De har alla unika talanger som berikar våra liv.

Alla har vi något att vara tacksam för

Min tes är att hitta positiva saker i livet, då man är i besvärliga situationer, får en att må bättre. Jag har lätt för att fastna i det besvärliga i situationer, och förbiser då lätt allt det underbara som jag faktiskt har i mitt liv.

För att komma ifrån den negativa spiralen, som jag lätt föder då jag är deppig, brukar jag;
-ha böner där jag endast tackar för positiva saker i mitt liv
-ha tacksamhetsfasta, d.v.s. att fasta inte för att få någonting, men för att visa min tacksamhet för allt jag har som är gott i livet
-skriva ner saker jag är glad över
-visa tacksamhet mot dem omkring mig som älskar mig och som hjälper mig på olika sätt

Idag vill jag nedteckna några saker i mitt liv,som jag är tacksam för, här.

Jag är tacksam för min make, för vi kan skratta tillsammans och jag får styrka från honom.
Jag är tacksam för min dotter, för jag kan se livet ur en annan synvinkel p.g.a henne.
Jag är tacksam för mitt vittnesbörd om Guds kärlek till mig, för jag kan alltid känna hans stöttande armar bakom mig.
Jag är tacksam för mat på bordet, jag behöver aldrig gå hungrig.
Jag är tacksam för föräldrar, både mina egna och mina svärföräldrar, för de finns alltid där med stöttande kramar och uppmuntrande ord.
Jag är tacksam för en önskan att tjäna andra, för det får mig att se allt det goda som jag har i mitt liv.
Jag är tacksam för en fungerande och frisk kropp, för det begränsar mig inte att göra allt jag önskar.
Jag är tacksam för ett hem att bo, för att alltid känna trygghet.
Jag är tacksam för kläder att ha på mig, för att känna värme även när kyla kryper sig på.

Uppmuntran till mig själv i svåra tider

Meningen med livet är att vi ska utvecklas och bli mer lika Gud så att vi en dag kan komma tillbaka till honom. Jag tror att vi alla har motgångar, svårigheter och prövningar. Vissa dagar känns motgångarna lätta och andra så känns de tunga. Igår och idag är bara sådana där dagar som jag helst vill sova bort så att de ska passera fort, gör jag det så kommer jag dock inte att utvecklas som person.

Man kan likna vår mentala och andliga utveckling med kroppens muskler. För att bli vig och smidig så måste musklerna tänjas, som är obekvämt och kan smärta. Med en personlig tränare blir denna process lättare. Tränaren kan inte ta bort smärtan eller magiskt få övningen att ta slut, men hen kan motivera, uppmuntra, badda pannan från svett och ge tips till framgång. Kristus är vår personliga tränare för vår andliga -och psykiska utveckling. Vi måste göra en kraftansträngning. Han kan inte ta bort den smärta och den obekvämhet som vi går igenom för att utvecklas, men han kan göra den lättare genom motivation, uppmuntran, bli lyft genom en hjälpande hand och få tips genom Den Helige Andens maningar.

Jag har den personligheten att jag vill ha en klar och tydlig plan och ha stabilitet och ro i min tillvaro. När jag inte har det så blir jag lätt stressad, irriterad, ser i tunnelseende och blir lätt nedstämd. Förr stressade jag upp mig snabbt och nu är jag tålmodig en längre period. Jag har delvis utvecklat tro på att Himmelske Fader hjälper oss till en framgångsrik lösning men till slut blir jag otålig och orkar inte riktigt känna mjölksyra i mina andliga muskler. Jag vill att träningspasset ska ta slut så att jag får en stunds vila. Där är jag för tillfället i mitt liv.

Jag skriver detta blogginlägg för min skull. Som en påminnelse för mig själv att det är när mina andliga ben skakar av ansträngning, det är då jag utvecklas och blir mer lik min himmelske fader. Ta ett djupt andetag Emelie, se till dina välsignelser inte dina prövningar, sjung/se en upplyftande sång/film/tal, lita på Herren lite mer och lite längre- så ska du se att snart blir allt bättre. Minns Abrahams exempel. Han fick befallning att döda sin efterlängtade son, för att bevisa till sig själv och till Gud att han hade tro på Gud. Gud tillät inte offret att ske, och han kommer heller inte tillåta dig att gå under, han vill bara bevisa för dig själv och för honom att du litar till honom. Efter denna prövning kommer du att se tillbaka på denna händelse och tänka "det var ju inte så farligt" och nästa gång du ska träna så kommer du att kunna tänjas lite längre.

Freyas 6 månaders uppdatering

Nu har det gått fort här. Freysan är nu mer hela 6 månader gammal. Hon är en sprudlande liten tös där det händer någonting nytt var och varannan dag.

Ett helt halvt år har lilla Freya hunnit bliva. Mycket har hon hunnit med i sitt liv hittills. Jag tänkte sammanfatta lite vad hon hittills varit med om, visa lite goa bilder från senaste 2 månaderna och även berätta lite om hennes utveckling.

Freya föddes i Skaraborg och har, vid 4,5 månaders ålder, gjort sin första flytt i livet. Hon är härmed en stockholmare. Hon fick i samband med flytten även sitt första egna sovrum. Jag tror att både hon och jag sover bättre nu, då hon inte störs av Davids snarkningar eller när vi rör oss i sömnen och jag inte vaknar så fort hon gnyr till eller rör sig i sömnen.
Lilla tösen F har hunnit besöka flera platser. Hon har besökt Oslo, Sveg, Stöde/Sundsvall, Göteborg/Kungsbacka, Skåne och Stockholm m.fl.
Hon har badat pool och i havet för första gången.


Jag älskar att följa Freyas utveckling. Den senaste månaden känns det som att hon har utvecklats med raketfart! Hon börjar lära sig att sitta utan stöd, åtminstone i några sekunder. Hon äter gröt med katrinplommon varje kväll och får smaka olika maträtter. Sötpotatis var inte en hit enligt Freysan! Hon spottade och fräste och gjorde spyreflexer varje gång hon smakade på det. Efter ca 5-7 gånger med smaker av sötpotatis valde jag att ta ett litet uppehåll från den smaken och hon får för tillfället smaka på morot. Det smakar mycket bättre! När hon sitter där i matstolen och väntar på att maten ska bli färdig brukar hon leka med lite leksaker. Hon pratar koncentrerat och vickar fram och tillbaka på leksaken hon håller i handen. Rätt som det är så tappar hon grejen på golvet och då tittar hon över kanten på stolen och söker efter leksaken på golvet. När vi plockar upp saken igen så sprattlar hon glatt med fötterna och ler glatt.

Freya jollrar och pruttar ständigt med munnen. Jag tycker att hennes joller börjar låta mer och mer "vuxet", med längre "meningar", mer varierade läten och med mer kraft i rösten. När vi ändå är inne på ljud som kommer från munnen så kan jag stolt berätta att hon (av misstag) sagt MAMMA!! Jag kommer aldrig att glömma det tillfället. Hon låg på golvet och jag pratade om farmor, mormor, mamma, morfar, farfar och pappa och då sa hon det, med den ljuvligaste lilla stämma, som lät som en liten robot-MAMMA! Åååh lilla robot-freya!! Jag förstår varför man inte bör få barn för sent i livet. Jag höll ju på att få en hjärtattack av söt-chock! Mitt hjärta skulle brista, om jag hade hört det lilla robotlätet där mitt barn sa mamma för första gången i mitt liv, om jag var gammal.

Nu är det hög tid för oss att börja barnsäkra eluttagen här hemma. Idag kom vi på Freya med att leka med sladden till förlängningskabeln för eluttag. Hon börjar bli mobil. Hon ligger oftast på mage och krälar sig runt i cirklar eller bakåt på golvet. Hon kan ställa sig lite på knä men hon har inte fattat hur hon kan krypa framåt ännu. På midsommardagen rullade hon för första gångerna från mage till rygg och hon gjorde det flera gånger vid det tillfället. Efter det har det varit ganska dött på rulla-fronten. Nu, senaste vecka eller veckorna, så har hon börjat rulla från mage till rygg ofta. Men att ligga på rygg är ingenting hon gärna gör en längre tid! Hon försöker febrilt att rulla tillbaka till mage, ibland lyckas hon men oftast inte. Hon är så söt när hon ligger där och kämpar. Hennes ben och rumpa rullar över i "magläge" men hennes huvud böjer hon långt bakåt och blir för tungt för att lyfta upp, så hon fastnar oftast i det läget. Gullunge! Jag spricker så söt hon är!

Freya älskar att busa och hon är otroligt kittlig. Om man tittar busigt på henne-eller börjar göra vissa läten eller rörelser som hon känner igen från när man börjat kittla henne tidigare,så börjar hon genast att skratta(om hon är på bushumör). Hon VET att nu är det bus-dags! Bäst är det när pappa David busar med henne, det är alltid roligast. Igår filmade jag henne när jag lät busigt och hon skrattade. Efter jag filmat så visade jag henne filmen. Då skrattade hon åt sig själv när hon tittade på filmen! Hur gulligt är inte det?

Senaste veckorna har Freya vaknat ofta på natten. Jag tror att hon börjar drömma mer och vaknar av det. Vi har fått kliva upp mellan 4-8 gånger per natt senaste 2-3 veckorna. Det har varit jobbigt att sova sämre på natten då hon tidigare endast vaknat mellan 1-2 gånger per natt. Men jag är så glad att jag får vara Freyas mamma. Jag njuter varje dag av att få se hennes lilla personlighet växa fram mer och mer. Jag njuter av att kunna busa med henne närhelst jag önskar och tvinga åt mig gos även om hon oftast protesterar mot gos. Mitt hjärta värms av alla joller och pruttljud hon gör med tungan. Jag njuter av att se henne bli helt kladdig i hela ansiktet och enda in i öronen av gröt.

Tiden går alltför fort. Vi har redan bytt till sittdelen i vagnen, hon äter gröt, hon är mobil... o.s.v. Jag försöker att ta tillvara på varje sekund. Ännu sitter hon glatt i mitt knä och busar, ännu klamrar hon fast med sitt grepp runt fingret när vi ammar, ännu jollrar hon. Jag vill minnas. Jag vill njuta. Jag vill leva.

 

4 månader går så fort med lill-stora Freya

Nu har ytterligare en månad gått sedan vår lilla älskling kom till världen. Alla säger hela tiden att tiden går så fort- men den går ju fortare än fort! Jag hinner inte med allt gulligt som händer. Det gäller verkligen att fånga dagen. 

Denna månad har varit så rolig. Jag tror att detta varit den lättaste av alla månader som vi kommer att få njuta av vår lilla Freya-Lo. Hon har varit nöjd, glad, busig, pratig och full i skratt! Ett exempel på hur det varit är på midsommarafton. Vi besökte Davids moster i Skåne och åkte hem till Davids föräldrar på kvällen i Kungsbacka. Vi kom fram till päronen vid ett på natten. Freya hade sovit ca 2 timmar i bilen och var full i prat. Full i prat! Hon pratade med mig och David och hon pratade med möblerna. Jag och David var helt slutkörda efter en 20 timmar lång dag och ville inget annat än att lägga huvudena på kuddarna och sova. Vi trodde ju såklart att Freya var klarvaken och inte det minsta redo för att sova. Att hon somnar på egen hand hör inte till vanligheten. Helst av allt vill hon bli vaggad till sömns, ståendes i mammas famn. Eftersom att vi vuxna var så trötta så testade vi att lägga ner Freya för att se vad som skulle hända. Hennes respons var att somna omedelbart. Ljuvligt!

Freya sa både "Hej" -samt rullade från mage till rygg för första gången denna månad. David och Freya hade en pratstund med varandra och David sa Hej, då härmade Freya honom på pricken likadant! En liten stund senare var jag med Freya. Jag hade lagt henne på mage på sängen och David frågade mig någonting. Jag tittade upp mot David för att ge ett svar och när jag vände tillbaka blicken, sekunderna senare, så låg vår lilla sötnöt på ryggen och sprattlade glatt med både armar och ben!

Freyas favoritperson är Pappa David. Hon är en riktig liten Daddysgirl!

Hej-videon:

Rullar runt-video:

Det är så svårt att välja ut några få bilder från varje månad! Här är mina favoriter.

Pappa David skulle ta på Freya strumpor... och det gjorde han!

Den minen!

Freya vet inte hur lyckligt lottad hon är som har så måna i sitt liv som redan älskar henne. Här är hon med i mormors kärleksfulla famn.

Märks det att Freya är rödtott med blek hy eller? Hon ser nästa likblek ut när hon sitter i morfars famn.

Tuffingen fick låna morfars keps för att inte bränna huvudet i solen.

Ett av mitt livs bästa beslut sitter gott i min famn.

Att äta och ha en bebis i famnen är lite vanskligt. Efter en stor droppe hamburgerdressing mitt på huvudet fick en våtservett bli en improviserad haklapp- för mamma!

trollungen! lägg märke till den ljuvliga lilla röda kalufsen, hon har till hår, mitt på huvudet.

Liten har blivit så stor att hon kan sitta i kundvagn (dock inte utan stöd ännu).

Fokuset ligger inte på Freya i denna bilden utan på kusin Lexie. Den minen är oslagbar!

Hur många barn planerar vi att ha?

Familjen är det jag värdesätter högst på jorden. Det är med familjen jag skrattar, lär, gråter-och växter tillsammans med. Familjen är Guds redskap att hjälpa oss att utvecklas här på jorden- framförallt genom att få vårda små barn. Barn har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta och jag har alltid sett att få vara mor som min viktigaste/mest värdefulla uppgift i livet.

När jag växte upp ansåg jag att den optimala storleken på barnaskaran, i min framtida familj, låg på 3 barn. Det berodde nog främst på att jag har två syskon, så vi var 3 barn i familjen. Jag är mellersta barnet i syskonskaran och hade alltid en lekkamrat, det spelar ingen roll om ena syskonet inte hade lust att göra det jag hade lust att leka med för då ville oftast mitt andra syskon leka med mig- någonting jag värdesatte mycket.

När jag dejtade David så ansåg han att den optimala storleken på en barnaskara var 4 barn. Kan ni gissa hur många barn det är i hans familj? Ni gissade rätt! Det är 4 barn i hans familj. 4 barn är bra för då blir inte risken lika stor att ena syskonet blir utanför då 4 är ett jämt nummer, man kan leka i par om 2 personer. Men 4?! 4 är många. 4 små individer med känslor, åsikter, munnar att mätta, läxor att få gjorda, undervisning att ta till, saker att lära... (och 4 tonåringar, tänk!) Nä, fyra känna övermäktigt.

Jag har en barndomsvän som var dotter till två föräldrar som var enda barnet i sina familjer. De ville inte låta sina barn vara ensamma då de själva fått erfara detta. De fick två barn. Sorgligt nog dog deras son plötsligt och oväntat, på skolan, av ett hjärtfel (som jag har för mig var okänt). Min vän blev därmed ensambarn i familjen. Hennes släktträffar bestod utav hela "tjocka" släkten- flickan, mamma, pappa, mormor -och morfar samt farfar. Det har nog sina fördelar att vara ensam också, men som barnkär och med vetskapen hur mycket utbyte man kan få med syskon, så var och är det någonting jag önskar Freya ska slippa. Jag önskar få se Freya interagera och leka med andra barn hela dagarna i ända.

Så, innan jag fick Freya ansåg jag att den optimala barnaskaran att ta hand om och vårda, var 3 barn. Nu, när jag har en ljuvlig liten flicka att hålla och pussa och leka med, så är jag lite kluven hur många barn jag önskar ha. Freya måste vara den snällaste lilla flickan som finns. Hon är oftast nöjd (och när hon inte är nöjd så säger hon snällt till några gånger innan skriken sätter in.), hon sover bra på natten.. hon är ett bra tillskott till familjen och familjedynamiken har blivit mer njutbar (känslan att få se sin make och sitt barn busa och skratta tillsammans är hjärtevärmande). Ska man verkligen riskera den goda stämningen och känslan vi alla tre har tillsammans genom att skaffa fler barn? Tänk om jag inte skulle kunna hantera det? Tänk om David inte skulle kunna hantera det? Tänk om inte Freya och ett syskon skulle vara vänner?

Men vad skulle ske om vi bara fick ett barn? Skulle Freya bli bortskämt? Hur skulle hon lära sig att dela med sig (och allt det där som kommer automatiskt med syskon)? Vem skulle Freya leka med- och vem skulle hennes barn kunna leka med? Skulle jag kunna låta Freya vara utan någon att dela de galna barndomsminnena med?


Livet är fullt av val och beslut att fatta. Mycket kan gå snett men mycket kan gå rätt. Om det är ett barn eller 10 barn som är avsedda till mig och David så litar jag på att Gud ska hjälpa oss att fatta de bästa besluten för vår familj. Är det någonting jag har lärt mig de senaste åren så är det att man inte kan ta för givet att man kan välja om eller när man kan få välsignelsen av barn i familjen.


Planera, fundera, värdesätta det jag har, vara realistisk men framförallt- lita på, föra en dialog med-och ha tillit till Gud (gemensamt med min make) tror jag är nyckelfaktorerna till ett lyckligt, utvecklande -och framgångsrikt liv.

Livet är spännande.

Freya blir 3 månader!

Hela tre månader har lilla Freya nu levt. Det är så mycket härligt som sker.

Hon...

• Skrattar mer (har t.o.m. börjat skratta med magen).
• Babblar mer.
• Börjar bli intresserad av leksaker.
• Greppar efter saker.
• Tittar åt det håll det rör sig.
• Älskar att bada. 
• Hennes absoluta favoritperson att ha djupa diskussioner med är sin pappa.
• Börjar att kunna trycka in nappen, med händerna, i munnen.
• Är 61,5cm lång (1,5 cm kvar tills hon vuxit 1 dm sedan födseln).
• Väger 5700g.

Freyas första utlandsvistelse ägde rum denna månad. Jag och Freya for med Freyas mormor och morfar till Oslo, Norge och firade Norges nationaldag med Gammalfaster Anna. Det var första 17 Maj-firandet för oss båda.

 En favoritbild på mina kära. En av mina favoriter med Freya är hennes djupa, intensiva och kloka ögon. Jag får inte nog av dem. Det syns inte på denna bilden, men hon har blåa ögon med en ljus ring runt pupillen(precis som jag har, fast hennes är vackrare!)

 David har läst till ekonom de senaste åren. Här är vi på avslutningsceremoni! Stort ögonblick både för att han snart är färdigutbildad och för att han stolt får visa upp sin lilla dotter för sina klasskompisar. Lägg även märke till att vi alla matchar i blått och rött.

 Alla dessa underbara miner! Jag dör av skratt när jag ser denna bilden.

 Freya var mer upptagen att utforska världen för att vara med på en familje-selfie.

 En av Davids absoluta favoriter med Freya är att få se henne sitta och titta runt när hon blir rapad. Han sätter sig alltid så att han kan kika på hennes fina ögon.

Freya är en riktig liten gosunge. Hon älskar att ha någonting mjukt mot sin kind. Det är någonting som gör mig glad, för jag är själv lika gosig av mig.

En bild tagen på min första morsdag som mamma. Att få kalla sig mamma är en stor gåva som inte ska tas för givet!

Här kan man skymta den ljusa ringen runt pupillerna som jag pratade om, att hon hade, tidigare.

Trollunge! Ännu en sak hon ärvt av mig är att tungan, ofrivilligt, sticker ut ur munnen vid skratt.

Där är den lilla söta tungan igen!

Det syns inte så jätte bra på bilden, men Freya har små söta tofsar på sina öron. Jag brukar kalla henne för Freya-Lo, för jag tycker att hon liknar ett litet lodjur.

När pappa är på skolan och mamma måste gå på toa får man roa bebis bäst man kan. Här ligger hon med några gosedjur att bli road av.

David berättade för mig att han längtar tills han kan bära Freya på axlarna när vi är ute och går. "Det är pappas privilegium" tycker han. Här får han sig ett litet provsmak av detta efter det att Freya tagit sig ett bad.

"Se så duktig jag är!" säger Freya.