"En produkt som inte slits ut, är usel för affärerna".

Är det bara jag som tycker att det är oerhört irriterande att prylar idag har en kort livslängd? 

Jag och David diskuterade kring vår Dramaten här om dagen. Vår konversation handlade om hur den lever på sina sista "andetag" och att den när som helst skulle kunna ramla isär. Vi har ägt tantkärran i lite över ett år nu och vi köpte den ny av en stor affärskedja. Vi har använt kärran ca 1 gång per vecka under det gångna året vilket då summeras till 52 gånger. 52 gånger!! Det är ju ingenting för en rullande "väska". Vår konversation ledde vidare till att vi beslöt oss för att när kärran inte längre fungerar så skall vi köpa en begagnad Dramaten av en secondhand butik. Varför väljer vi att köpa en redan förbrukad produkt?! Jo, för att förr i tiden tillverkade man grejer för att de skulle hålla! Så min bedömning är att om vi köper en förbrukad Dramaten som använts 150 gånger redan så har den förmodligen lika många förbrukningar kvar i sin livslängd. Och eftersom att vi kommer att köpa den begagnat så kommer den förmodligen även kosta mindre än den gjorde på den stora affärskedjan. 

Nu tänker säkert några av er att detta är ett dåligt köp om man tänker stort det vill säga att det är dåligt för världsekonomin om alla tänkte och gjorde på samma sätt som oss. Men grejen är den att företagen ser medvetet till att grejerna inte ska hålla, de ser medvetet till att minska livslängden på produkter för att ha möjlighet att tjäna mer pengar. Cheferna på företagen blir nöjda av att sälja, vi konsumenter blir fattiga av att behöva köpa nytt stup i kvarten och tredje världen får soptippar av vårat gamla skräp i sin natur. Det klingar fel i mina öron.

Här nedan är en intressant och informativ dokumentär på lite mindre än 1 timme om planerat åldrande av produkter. A must watch.

En tackhälsning till en kär vän.

Jag vill ge ett stort tack till en kär vän och ägodel. Denna vännen har funnits i mitt liv i lite över 1 år. Min vän står även min make nära. Vi kan alltid lita på denna vännen. Den finns där i vått och torrt men nu börjar den bli gammal och utsliten. Vår vän bor hos oss och finns alltid nära dörren till vårat förfogande. Den har skonat våra händer och ryggar mycket genom att hjälpa oss att bära maten när vi handlar. Vår kära vän är inte så lång, kanske 1 meter.. och den varierar sin vikt väldigt mycket, ibland är den så tjock den någonsin skulle kunna vara och ibland är den helt tom.

Jag och David är oroliga för vår vän. Vi tror att han snart ska ge upp sina krafter av att leva. Varje stund kan bli den sista. Vi har aldrig haft en sådan pålitlig och hjälpsam vän som dig Dramaten. Du klagar aldrig, du ställer alltid upp och du uppmuntrar oss att fortsätta kämpa framåt. Du kostade blott 199 kronor och är den bästa investeringen vi någonsin gjort! När dina hjul ej mer vill rulla och när det inte längre finns ett handtag att dra dig med så får någon av dina efterkommande ta över ditt trogna tjänande-arbete.

Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan vår kära, röd/lila dramaten!

Mina Mål För De Närmsta Åren.

Nu är det inte många dagar kvar innan det nya året. Som tradition så tänker man då automatiskt på nyårslöften, jag gör det i alla fall. Jag anser att nyårslöften är bra för då får man en tankeställare vad man önskar få ut av det kommande året. Det dåliga med nyårslöften är att det ofta inte blir som man önskat sig.

Förra året lyckades jag med mitt löfte- vilket var att gå ner 10 kg i vikt. I år ska jag prova någonting nytt. Jag ska ha fler mindre mål och skriva ner dem. Det är många som påstår att det är lättare att klara målet om man skriver ner dem i bläck( eller på datorn i mitt fall). Jag anser att det är värt ett försök!

Mål för året:

• Klara alla kommande kurser i skolan.
• Gå ner till 70 kg.
• Skaffa ett sommarjobb.
• Ta många foton.
• Bli gravid.
• Läsa skrifterna varje dag.
• Vara mer osjälvisk och hjälpa andra i min omgivning.
• Ge David mer kli på ryggen.
• Åka till templet minst 2 gånger.
• Öva mig på piano så att jag året efter ska kunna spela på ett sakramentsmöte i kyrkan.

Mål om 5 år:

• Ha 2 barn.
• Vara färdigutbildad.
• Ha ett lika fint äktenskap med min make som jag har idag.
• Ha ännu bättre relationer med mina syskon.

Jag inser att jag har väldigt många mål som jag önskar klara! Kommer jag lyckas med alla? Det finns stor risk att jag inte gör det. Men om jag inte har önskan dvs om jag inte ens vill skriva upp det på min lista, så finns det inte en chans i världen att min önskan blir uppfylld. Även om jag inte klarar allt som står på min lista nästa år, så har jag ändå sått ett frö av önska och hopp så att jag en dag kan uppnå dem. Är inte Önskan och Hoppet, ingredienser till alla stora drömmar som slår in? Därför anser jag att man bör ha många drömmar och många mål i livet. Livet blir inte större eller bättre än vad man gör det till! 

Vad har ni för mål och drömmar för det nästkommande året?!

Nybörjarguide för pendlar

Hur i all sin dar kan någon välja att jobba/ gå i skola i en annan stad än den man bor? Finns det inte bättre saker att spendera sin tid på än att sitta på en buss eller ett tåg?

 Är ni sådana som avskyr att pendla till skola/ jobbet och skulle under inga omständigheter välja att ens tänka tanken på att hamna i en "pendlar-vardag"?- En vardag där ni spenderar mer än 1 timme totalt på att resa till och från era hem.

-Jag är en sådan där tokig pendlare.

Var kommer idén ifrån att syssla med detta fenomen för mig? 

Varför väljer jag att leva på detta viset?

Hur förbättrar det mitt liv?

Skulle jag vilja ha det annorlunda?

Hur lyckas man med en framgångsrik pendlarresa?

Man skulle kunna säga att det är mina föräldrars förtjänst att jag är den pendlaren som jag är idag.

Jag växte upp i en liten by på landet. Det första hemmet jag minns, låg ca 5 mil från Sundsvall och 1 mil ute, längst en grusväg, i skogen. Tro det eller ej men detta är än idag mitt favorithem! Vi barn kunde leka i den stora och spännande granskogen, vid den roliga och rinnande bäcken, på den spännande och tokiga ödelagda soptippen där man alltid hittade något fynd(säg inget till pappa och mamma!) och den oändligt långa grusvägen där nästan inga bilar körde förbi. Här mådde jag bra. Här njöt jag varje minut av varje dag. På grund av alla saker att njuta över så la jag inte någon tanke på att det tog lång tid att åka till stan. Det gjorde inget att behöva kliva upp tidigt för att hinna till kyrkan i tid på söndagsmornarna för man sov så gott på nätterna. Drömkåken och drömlivet dog snabbt ut när vi, en kall kväll i februari, kom hem till att vårt bedårande hem, stod i lågor. Vi sov aldrig mer i det huset. Vi lekte aldrig mer i den skogen. Bäcken forsade fram med vår frånvaro. Soptippen stod där, med alla sina ännu oupptäckta fynd. Och grusvägen var kvar, på samma ställe som alltid, dock utan våra glada skratt.

Men jag hade fått med mig goda minnen och härliga samtal jag på grund av att vi bott där. Varje söndag hade familjen haft mysiga stunder tillsammans i bilen. Vi hade lärt oss nödvändiga färdigheter när man vistas i skogen. Vi hade fått se många djur i naturen, doftat kåda och granris och lärt oss hur man bygger då vi gjort kojor högt upp i träd i skogen.

Ja, det måste vara mina föräldrars förtjänst att jag är den pendlare som jag är idag. Idag bor jag inte långt ute, i en liten by, i skogen, i Norrland men jag bor i en liten stad, en timmes tågfärd från Göteborg. Det är just den lilla staden som charmade mig och min make till att flytta just hit. Vi vill inte ha storstadsstressen utanför dörren till vårt hem. Jag visste att det fanns fördelar med att resa långt varje dag för jag har själv upplevt det.

Är det lika ljuvligt att pendla idag som det var när jag var barn? Ja, men inte på samma sätt. Idag studerar jag på Göteborgs universitet. Jag har ofta långa dagar på skolan och är trött när jag kommer hem av alla intryck från de många föreläsningarna jag lyssnar på. Vem i hela friden orkar sätta sig ner, efter långa skoldagar och börja göra bergen av inlämningsuppgifter och läsa alla litteraturer på den långa listan som finns till varje kurs? Inte har jag lust med det i alla fall- När jag kommer hem, vill jag njuta av att vara hemma. Här kommer den underbara pendlingen in! När jag sitter där på tåget så brukar jag ta tillfället till fånga och göra skolarbetet där. Det blir då hela 2 timmar som jag lägger på läxor varje resdag. Oftast räcker det för att lyckas i skolan. Och när jag kommer hem får jag umgås med min fina familj. Går man inte i skolan och har läxor kan man ta detta tillfället tillfånga genom att kanske läsa en spännande bok, blogga, filosofera eller kanske sova en stund! 

Världen idag är stressig. Man skall helst springa från plats till plats, skynda sig med allt som ska göras, hinna med cybervärlden och den verkliga världen, hinna umgås med vänner, kanske baka till grannen och allt där emellan. Vi behöver egentid, allihopa. Vi behöver tid att bara ha till oss själva. Man skulle nästa kunna jämföra den avkopplade pendlingen med en spa-upplevelse (på spa är det ju just avkopplingen man är ute efter- precis som man kan får på tåget!).

Jag älskar min egentid på tåget! Jag brukar välja att sätta mig själv, inte för att jag är osocial eller inte gillar bekanta, utan för att få den där speciella tiden för mig själv. Jag hinner med så mycket. Jag mår så bra. Jag önskar att alla ni därute fick uppleva detta! Skulle ni inte kunna, nästa gång ni ska åka långt, bara lägga ifrån er mobilen och bara njuta av åkturen. Tänk inte på hur lång tid det tar att ta sig från punkt A till punkt B. Njut bara av att ni kan sitta stilla ett tag. Njut av att ni inte behöver stressa. Njut av att få möjligheten till att läsa en bok om detta är någonting ni gillar. Försök att vara positiv!

Här är en bild jag tagit när jag en morgon tittade ut genom fönstret på bussen till jobbet. Är det inte vackert?

Lilla Lexie och den stora "stygga" Davvan.

Lite foton från när David träffar Lexie (min syster flicka) för första gången.  Kan berätta att David var mycket nervös för att eventuellt tappa det lilla knytet eller att han skulle krossa henne i sina stora starka armar. Lyckligtvis överlevde hon hans famn!

När jag ändå håller på kan jag slänga in några foton från första gången jag fick träffa de söta lilla flickan...

Ett smakprov av familjen Renman.

Bara lite random bilder från den senaste tiden.. inget märkvärdigt, bara en liten glimt av vårt liv!

Fetknoppar!

Jag har varit så ledsen att vi inte har bilder från innan vi började med vår nya kosthållning. Jag kollade igenom några bilder på min telefon och hör och häpna så hittade jag denna bilden från precis innan vi började med LCHF-diet (Low carb, High fat). Jag blev så glad över att upptäcka den -så att vi nu kan mäta våra resultat med mer än bara på vågen och med måttbandet.

Augusti 2013(21/8)

December 2013 (10/12)

Idag (15 veckor senare)-

David:

Midja (minskning): 10,5 cm (8,86% av startmått)
viktnedgång: 8,8 kg (8,92% av startvikt)

Emelie:

Midja (minskning): 8 cm (7,41% av startmått)

viktnedgång: 9,9 kg (11,42% av startvikt)

Ja, vad ska man säga? Nu vågar jag träffa vänner som jag inte sett på länge, utan att skämmas för min viktökning- nu kan jag istället vara stolt över min viktminskning! 1,8 kg kvar till mitt delmål på 75 kg! Jag kan varmt och ärligt rekommendera detta sätt att leva. Den förlorade vikten gör mig gott och som en bonus har David fått sig en mycket mindre pruttande och lyckligare fru. Jag jag har fått mig en glad och go gubbe. David är stolt över att kostymbyxorna han köpte till vårt bröllop nu är för stora!

Sarah kommer hem!

En av mina bästa vänner är just nu på mission för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Hon har varit ute på missionen i snart 1,5 år! Hennes har inte lång tid kvar på fältet utan kommer hem om lite mindre än 3 veckor!!! Jag längtar!!

Inatt drömde jag att hon hade kommit hem och vi satt och pratade hela natten. Det var så mysigt. Det var som om hon aldrig hade åkt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Jag kämpade med att försöka att inte vakna när morgonkvisten började komma- vilket gjorde att jag försov mig en aning.. oops!:)

Min vän är så härlig. Hon är jämt glad, hon är omtänksam, villig att tjäna Herren, hon gör sitt bästa i allt hon tar för sig, hon är social och down to earth. Hon har nära till skratt och hon lyssnar och ger goda råd när man behöver det. En sann vän.

Secondhand fynd

Lördagar är det second-hand dag i Falköping. Vi har en stor butik med secondhand prylar. De har dock bara öppet 2 dagar i veckan. De dagar som det väl är öppet så är det fullpackat med shoppingtokiga människor- allt från barn till gamlingar! Jag kommer att tänka på mellandags-rea när jag är i butiken - det är billigt och man får verkligen dra in magen för att kunna ta sig fram mellan hyllorna! Man kommer alltid därifrån med en hög av nya spännande fynd(och inte så mycket fattigare i plånboken).

Här är dagens bästa fynd:

En söt liten ask som man kan gömma skatter i till primärbarnen.

Som ni kanske förstår så ÄLSKAR jag askar/kistor, i alla storlekar och former!

Dagens favoritfynd: två personliga, rustika ljusstakar (25:-/st)

15 oktober 2013. En minnesvärd dag. Dagen jag blev moster.

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Steffi och Bruce bebis födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra!
Idag har jag fått mitt första syskonbarn! Min lilla systerdotter kom till världen 8.19 i morse, vägde 3800 gram och var 53 cm lång. Hon är otroligt lik min syster som bebis.

Nyaste medlemmen i familjen.

Hela veckan har jag varit så spänd, nervös och förväntansfull. När som helst kunde den lilla flickan titta fram. Jag måste ha varit mer nervös än Steffi och Bruce, jag bara måste ha varit det. Min mage slog volter av spänning. Jag har drömt flera nätter att bebben hadde tittat ut. Senast var i söndags (2 dagar sedan). Jag drömde att David berättade att  vi hade fått sms hela natten om hur allt gick och att flickan hade kommit på morgonkvisten. Jag var så arg på honom för att han inte hade väckt mig och berättat allt! Jag ville ju veta, och nu hade jag missat allt. Det var helt övertygad om att jag var vaken när jag drömde detta. Jag var därför tvungen att kolla igenom smsen (när jag var vaken på riktigt) för att se vad som hade hänt. Inga sms! Då insåg jag att det bara var en dröm.

I morse när jag var på föreläsning fick jag veta att lilla flickan äntligen kommit till världen. Jag började gråta lite medan jag satt där i föreläsningssalen. Det känns stort! Jag är stolt över min syster som var så duktig under förlossningen. Jag är så otroligt glad för den lilla familjens skull. Hur konstigt kommer det inte att vara att åka hem med ett litet knyte i händerna? Ena dagen är man barnlös och andra dagen har man en dyrbar liten skatt att vårda och älska. Deras hem kommer att fyllas av gråt, skratt, mys, kärlek, trötthet, stolthet och om inte så lång tid kommer barnskratt att värma hemmet. En gåva från Gud. 

Hur kan man älska någon man aldrig har träffat? Det är en underlig känsla. En fantastisk känsla. Jag är moster, Jag ÄR moster, JAG ÄR MOSTER!!!  Helt galet! Du är så älskad lilla skatt. Du kommer att bli den mest bortskämda ungen i världen! Det ska bli spännande att få veta vad du kommer att få heta. 

Stolt far med dotter.

David har blivit en helt ny människa.

Jag vet att det har blivit mycket viktnedgången-inlägg på senaste, men jag måste få skryta lite. 

Vi har på 7 veckor gått ner ca 7 kg var. Jag har tappat 6-7 cm runt midjan och David har gått ner ca 8 cm runt midjan. Inte så tokigt:)

Här är en bild på David från idag. Det är så mycket hans mage har krympt på dessa veckor. Att hela tiden vara mätt och nöjd och ändå må så mycket bättre är värt att kapa bort kolhydraterna från kosten.

PS. Jag är officiellt inte fet längre utan "bara" överviktigt! Yey! 

Cravings under kanelbullensdag.

Jag pluggar i Göteborg. Skolan ligger centralt och jag promenerar ofta från centralstationen till skolan. Längst den promenaden går jag förbi många, många restauranger, caféer, små stånd med munkar och andra sötsaker, pressbyråer där de har godis mm. Jag kan tala om för er att det luktar riktigt gott att passera dessa! Här om dagen var det till och med "kanelbullensdag" och då luktade hela staden bullar! Jag kan tala om att om jag inte gick på en LCHF-diet skulle jag mest troligt ha köpt någonting av det som luktat gott, minst 2-3 dagar i veckan.

Ibland önskar jag att jag inte skulle tycka om mat och lukter av mat. Jag har blivit väldigt medveten om mina så kallade cravings. Jag har den senaste månaden tänkt på hur mycket pengar vi måste ha sparat när jag har stått emot mina sug. Jag tror att det har och är ett nyttigt steg för mig att inse mina cravings och att erkänna att jag har svårt att stå emot dem, för att jag skall kunna förändra mitt liv.

Jag tittade på ett viktminskningsprogram idag som heter Extreme weight loss. Det handlade om en kvinna som på ett år skulle hänge sig till att fokusera på att gå ner i vikt. Hon kämade allt hon kunde men hade ändå svårt att lyckas. en av orsakerna var att hennes make inte stöttade henne. Han mumsade bla på chips medan hon bara fick sitta och titta på trots att chips var en favorit för henne. Kvinnan kämpade verkligen med detta och var ledsen för att hennes make inte brydde sig tillräckligt för att verkligen hjälpa henne. Jag tänkte "Skulle David ha brytt sig tillräckligt för att avstå godsaker som han tycker om för min skull?" Sedan slog det mig! Jag var ju faktiskt den som verkligen ville börja på en LCHF-diet medan han gjorde det främst för min skull. Han har gett upp allt sött, allt bröd (som verkligen är en favorit för honom, som han tycker är jobbigt att vara utan varje dag), all pasta, potatis, ris mm. Han har verkligen stöttat mig till 100%! Han hade kunnat valt att inte vara med på "Viktkampen", men han gjorde det. När jag tänkte detta så fick jag en tår av tacksamhet i ögat. Att han stöttar mig i allt jag tycker är viktigt, är en egenskap som jag verkligen beundrar hos honom. Det gör att vi kommer närmare varandra som make och hustru.

Äntligen lyckas vi!

Ett bra tag nu har både jag och David mått väldigt dåligt över våra kroppar. Vi bara växer och växer- och då pratar vi inte på längden. Jag är ingen sådan som vill vara pinnsmal. Jag vill ha kurvor. Jag vill må bra. Jag vill kunna gå i trapporna upp till lägenheten och inte bli andfådd. Jag vill inte ha ett BMI över 30! För 5 veckor fick vi mer än nog och valde, att en gång för alla, ta tag i våra problem.

För fem veckor sedan började vi på en LCHF-diet. Min farmor, faster, mamma, pappa och syster med make har alla gått/går på denna diet. De mår alla bättre än någonsin. LCHF står för Low Carb, High Fat. Man får helt enkelt äta allt utan kolhydrater. En vanlig middag består av fisk/ kött med en sallad och till det serveras en sås baserad på enbart grädde och kryddor. Hur gott låter inte det?! Till frukost brukar jag ofta äta en avokado serverat med räksallad, mums!

Fungerar det verkligen då? Kan man verkligen gå ner i vikt när man smörar en ostskiva, rullar ihop den och äter den rakt upp och ner som den är? Svaret är JA! På 5 veckor, ca 1 månad, har jag gått ner 6,6 kg (about 14 pounds)! Hur galet är inte det? Att få äta sig mätt och samtidigt gå ner i vikt är en diet som passar mig. David har tappat 1 kg mindre än mig i vikt men han har tappat 8 cm i omkrets på sin mage. Helt fantastiskt. Han måste nu använda skärp till alla sina byxor och har även blivit tvungen att göra nya hål i skärpet för att de skall vara till nytta för honom.

Det är så roligt när folk börjar lägga märke till att magen blir mindre! Men det som slår allt är Davids kommentar när vi gick hem från kyrkan igår. Han kollade på mig och sa; Alltså, du får ju gå ner mer i vikt om du vill, men jag tycker att du är helt perfekt som du ser ut nu. Ni ska bara veta hur mitt hjärta smälte. Nu har jag bara ca 5 kg kvar att gå ner tills jag väger lika mycket som när vi gifte oss för 3 år sedan. Snart kommer även jag kunna bli en av kvinnorna som postar en bild på facebook iförd sin bröllopsklänning, år efter den förbrukades. Mitt mål är att ge tillbaka samma utseende på sin fru, till min make, från den dagen hon var hans brud. David är den mest fantastiska människan jag vet och han förtjänar mer än det bästa!

Traditioner som förgyller mitt liv.

För några veckor sedan hälsade vi på hos Daniel Bentham med familj i Kungsbacka. Där fick jag ett frö planterat i mitt sinne som i dag besannades!

Det var nämligen så att jag på något vis fick en bok placerad framför mig på bordet. Boken var en bildebok av familjens händelser. Jag fick strax veta att det fanns en bok för varje år som Daniel och Helen hade varit gifta. För dem hade det börjat med, att de fått en bildebok av någon vän, med bilder från deras bröllop. Helen forsatte efter det att göra en bok år för år allt eftersom tiden gick. Vilket bra sätt att dokumentera familjens liv!

Jag blev stört förälskad av idén! Det dumma för oss var bara att vi redan varit gifta i 3 år. Så jag beslöt mig för att samla ihop massor av bilder från att vi träffades 24 juli 2008 till december 2012- En sammanfattning av våra första 4 år tillsammans. Min plan är, att från och med nu, göra en bok för varje år. Jag ska dokumentera små knasiga/ roliga/ viktiga händelser som har berikat våra liv som man annars kanske lätt skulle glömma bort med tiden. På det sättet kan vi alltid minnas och alltid skratta eller njuta av våra erfarenheter. En bild säger mer än 1000 ord.

En annan årlig tradition som vi har, som Davids mamma Ylva introducerade till oss, är att införskaffa en ny julgransprydnad varje år som symboliserar det gångna året.
2010= Ett brudpar. Det var året som vi gifte oss.
2011= Ett äpple. Det året hade vi gottislöfte. Vi fick inte äta godis, glass, bakverk, läsk, chips.. you name it!
2012= En nyckel av guld. Det var året vi köpte vår första egna lägenhet.
Denna traditionen skapar så mycket liv och minnen i julgranen, att jag blir varm i hela kroppen när jag tänker på mitt liv tillsammans med min make och hur förväntansfull jag är att se hur granen kommer att se ut om 10-35-60 år!

Har vi gjort någonting gott idag?

Här om dagen kollade jag på en dokumentär på tv:n som handlade om en man utan ben och utan armar. Mannens mamma hade befunnit sig i ett växtbesprutat område en tid under sin graviditet, den tiden där armar och benen växer ut på fostret. Följderna av detta gift, som hon hade trott var helt ofarligt, gjorde att hennes lilla son föddes till världen utan armar och ben. Han fick växa upp ständigt annorlunda och ständigt kämpa mot de enklaste sysslorna som att borsta tänderna eller att öppna dörrar. Mannen fick helt enkelt gilla läget och göra det bästa av situationen.

Han lärde sig till slut att kunna uppskatta livet och se vissa fördelar som hade hade utöver alla andra, som till exempel att kunna formulera sig i tal för att han inte kunde visa det med gester eller att hjälpa sina barn att bli självständiga för att han inte kunde smöra en macka. Han lärde sig att vara positiv och kreativ.

En dag fick mannen ett ovanligt telefonsamtal. Det var en amerikan i andra änden på luren. Amerikanaren ville tacka mannen för att mannen hade räddat hans liv flera år tidigare. Amerikanen hade befunnit sig på samma plats som mannen, som då varit en pojke, 10-15 år tidigare. De hade aldrig umgåtts men mannen utan armar och ben hade gjort ett otroligt stort intryck på den amerikanska mannen. En dag hade de bara gått förbi varandra, den handikappade mannen hade haft en utstrålning av glädje och han hade även hejat glatt på amerikanen. Amerikanen hade å andra sidan haft i tankarna att ta sitt liv bara minuter senare detta hade inträffat. Amerikanen förundrades över pojkens fantastiska positivitet och glädje trots alla sina problem och motgångar som livet hade för honom, och fick honom att vända hela sitt liv till det bättre. "Kan den pojken finna sådan fröjd i livet som har det så tufft, ska jag som har en fulländad kropp också klara det" hade han tänkt. Han avslutade inte sitt liv den dagen.

Jag tycker att detta är ett fantastiskt exempel på vilken inverkan vi kan ha i människors liv. Vi vet kanske inte när eller hur vi kan ha inflytande i andras liv, men jag tror att vi alla har det, både till det bättre och ibland även till det sämre. Vad väljer vi att dela med oss av?

Min farmor, Barbro, är en superhjälte i mina ögon. Hon har många av de egenskaper som jag vill bemästra en dag. Hon har stort inflytande i mitt liv och i de val jag tar. Ett exempel på det är när vi skulle på surströmmingsfest tillsammans. Hon ringde och erbjöd sig glatt att komma och hämta mig och vi kunde åka till festen tillsammans. Hon plockade upp mig och vi körde vidare men så gjorde vi ett till stopp. Denna gång hämtade hon även upp en gammal dam på ca 80 år, som hade svårt att gå, och skjutsade även henne. Farmor hade ringt till sin goda vän och ville så gärna att hon också skulle följa med. Ingen hade tvingat henne att köra alla de extra milen för att hämta oss, ingen hade bett henne göra det, men hennes stora hjärta ville göra den goda gärningen.

Hon har även flera gånger plockat med halva frysen när hon kommit på besök. Hon har ett fantastiskt stort hjärta och hon ger mer än generöst av sina tillgångar. Hon sätter andra först av glädje, en kristuslik egenskap. Det är en egenskap värd att kämpa för att få. Jag tror inte att hon vet vilket inflytande hon har på mig och hur mycket hon betyder för mig. Hon är en av mina absolut bästa vänner, trots att hon är nästan 50 år äldre än mig.

Vi vet inte när och hur vi kan hjälpa andra i sitt liv. En dag kanske även vi får ett samtal att vi har räddat livet på någon för att vi log och sa "hej"? Jag vill börja redan idag att bli en bra förebild för mina framtida barns-framtida barn, jag hoppas att de kan se på mig med samma ögon som jag ser på min älskade farmor.

Sommarbus

Igår hade vi en jätte mysig kväll på Mösseberg, Falköping! Vi var där med Lotta och barnen. Missionärerna var med en stund också.

Jag och David började med att gå upp för den 3 km långa, ganska branta, uppförsbacken till bergets topp, men mat, vättska, grillkol och tändvättska!

Väl uppe på Mösseberg hade jag tänk att vi skulle vara på någon av grillplatserna runt sjön eller vid utsiktsplatsen, men när vi kom dit var bägge ställena redan tagna. Vi fick traska vidare in på eljusspåret till en grillplats med vindskydd längre in i en skog. Här mötte vi upp Karlssons och Missionärerna. Det var ganska öppet för att vara i ett skogsparti, men det var tillräckligt slutet så att det blev ganska mycket mygg (för att inte vara i Norrland).  Men det var avskillt och privat och barnen kunde leka och klättra i träd. 

När vi ätit färdigt var det dags för missionärerna att bege sig vidare. Men vi andra hade beslutat oss redan innan vi träffats för att ta ett dopp i Pankasjön. Barnen sprang in först. Men när vi vuxna såg hur stela deras små kroppar blev av det kalla vattnet beslöt vi oss för att avstå. Ett bleslut som vi var mycket tacksama för att ha tagit när barnen efter några minuter kom upp kalla som Isglassen Piggelin.

Barnen hade varit och badat redan innan de kom till Falköping så deras handdukar var blöta. Jag tyckte så synd om dem när de försökte värma sig med det lilla de hade, som var en kall och blöt handduk. Ni som har varit i deras situation kommer nog aldrig att glömma vilken plåga det är!

Rätt som det är säger Emil som är 5år(?):
-"Kan vi gå till lekplatsen?"

HUR han kunde se den, när bara toppen av trästockar tyntest fascinerar mig fortfarande!

Det är en super fin, ny, lekplats med hinderbana och mjöl-liknande(helt len) sand.Kan varmt rekomendera den till alla er som har barn eller alla er som vill ha en ursäkt för att få låna med sig några härliga ungar som mig!

Bra dag!

David fick pris från Oxford Univerity i Marknadsföring

 Jag måste bara få skryta lite om hur duktig make jag har!

Idag fick David ett diplom från en tävling han och hans grupp vunnit på ett stort arbete i skolan i kursen marknadsföring. De vann ett diplom från Oxford University Press och 250 pund. De vann överlägset berättade deras lärare. David gjorde bland annat designen på arbetet. 

Han har dessutom klarat av hela första året av sin Ekonom utbildning utan en enda omtenta eller ominlämning. Jag är stolt över honom!

Första sidan:

Lite random bilder av mig och David, enjoy.

Jag älskar mitt liv med David. Vi har så roligt och passar så bra tillsammans. Vi älskar båda att vara knasiga och kan släppa loss för fullt i varandras sällskap.

..en vanlig dag på stan..(2012)

..åker "Paddan" i Göteborg.( 2012)

Besök på Liseberg(2012)

soomaren 2012 var jag och David värdpar på våra vänner (Joel och Mollie Herrey)s bröllop.

Mysig picknick vid Årsta havsbad utanför Stockholm sommaren 2012. (Min barndom bestod bland annat av att gå på picknick med pannkakor så detta var nostalgiskt för mig)

random..

Geocaching (som är en av mina stora hobbys)

Danskvällsdate på Gröna Lund en vacker sommarkväll 2012 i Stockholm.

Biobesök och jag tyckte att Savid var så lik denna karraktären. vad tycker ni?

Minuter efter att vi köpt vår första lägenhet!! År 2012 i Falköping.

random..

David överraskade mig med spa-besök på min födelsedag. Här får vi fiskbehandling (heter det så?)

Random dag på stan.

Dagen och kvällen vi flyttade in i vår första lägenhet. det blev krångel så vi fick inte lägenhetsnyckeln fören vid 5-tiden på natten/morgonen dagen efter.. som vi snodde! (Ni kan läsa mer om det i ett tidigare blogginlägg.)

random

jag tycker att han är finast!

Julbild 2012

Nyår 2012/2013

spel!! En stor hobby som vi har.

så här var jag klädd på jobbet! det är nog inte många tjejer som kan säga att de haft mustash på jobbet!

David och jag sydde en Spelväska till Davids spel på en dejt.

ibland får han för sig att han ska behålla en "fin" mustash efter att han har rakat sig.

..bild från vår bröllopsdag 2010-07-24

bilder från när vi dejtade...

på en kyrkdans när vi fortfarande dejtade...

vår första finmiddag tillsammans.. här hade vi dejtat i ca 2 månader.

en annan kyrkdans när vi dejtade... en maskeradfest och vi klädde ut oss till kockar ur filmen Ratatouille

jag älskar den här bröllopsbilden på oss. När han ser på mig sådär smälter jag!

en dejt med helikoptertur!

carving pumpkins. Davids första pumpa!2009?

träning på berget i falköping 2013

solnedgång hos Davids föräldrar i Frillesås 2013

Davids första fångst! Strömmingsfiske i Stockholm 2013

mys i naturen, min FAVORIT sysselsättning.

minigolf med familjen 2013