Hur i all sin dar kan någon välja att jobba/ gå i skola i en annan stad än den man bor? Finns det inte bättre saker att spendera sin tid på än att sitta på en buss eller ett tåg?
Är ni sådana som avskyr att pendla till skola/ jobbet och skulle under inga omständigheter välja att ens tänka tanken på att hamna i en "pendlar-vardag"?- En vardag där ni spenderar mer än 1 timme totalt på att resa till och från era hem.
-Jag är en sådan där tokig pendlare.
Var kommer idén ifrån att syssla med detta fenomen för mig?
Varför väljer jag att leva på detta viset?
Hur förbättrar det mitt liv?
Skulle jag vilja ha det annorlunda?
Hur lyckas man med en framgångsrik pendlarresa?
Jag växte upp i en liten by på landet. Det första hemmet jag minns, låg ca 5 mil från Sundsvall och 1 mil ute, längst en grusväg, i skogen. Tro det eller ej men detta är än idag mitt favorithem! Vi barn kunde leka i den stora och spännande granskogen, vid den roliga och rinnande bäcken, på den spännande och tokiga ödelagda soptippen där man alltid hittade något fynd(säg inget till pappa och mamma!) och den oändligt långa grusvägen där nästan inga bilar körde förbi. Här mådde jag bra. Här njöt jag varje minut av varje dag. På grund av alla saker att njuta över så la jag inte någon tanke på att det tog lång tid att åka till stan. Det gjorde inget att behöva kliva upp tidigt för att hinna till kyrkan i tid på söndagsmornarna för man sov så gott på nätterna. Drömkåken och drömlivet dog snabbt ut när vi, en kall kväll i februari, kom hem till att vårt bedårande hem, stod i lågor. Vi sov aldrig mer i det huset. Vi lekte aldrig mer i den skogen. Bäcken forsade fram med vår frånvaro. Soptippen stod där, med alla sina ännu oupptäckta fynd. Och grusvägen var kvar, på samma ställe som alltid, dock utan våra glada skratt.
Men jag hade fått med mig goda minnen och härliga samtal jag på grund av att vi bott där. Varje söndag hade familjen haft mysiga stunder tillsammans i bilen. Vi hade lärt oss nödvändiga färdigheter när man vistas i skogen. Vi hade fått se många djur i naturen, doftat kåda och granris och lärt oss hur man bygger då vi gjort kojor högt upp i träd i skogen.
Ja, det måste vara mina föräldrars förtjänst att jag är den pendlare som jag är idag. Idag bor jag inte långt ute, i en liten by, i skogen, i Norrland men jag bor i en liten stad, en timmes tågfärd från Göteborg. Det är just den lilla staden som charmade mig och min make till att flytta just hit. Vi vill inte ha storstadsstressen utanför dörren till vårt hem. Jag visste att det fanns fördelar med att resa långt varje dag för jag har själv upplevt det.
Är det lika ljuvligt att pendla idag som det var när jag var barn? Ja, men inte på samma sätt. Idag studerar jag på Göteborgs universitet. Jag har ofta långa dagar på skolan och är trött när jag kommer hem av alla intryck från de många föreläsningarna jag lyssnar på. Vem i hela friden orkar sätta sig ner, efter långa skoldagar och börja göra bergen av inlämningsuppgifter och läsa alla litteraturer på den långa listan som finns till varje kurs? Inte har jag lust med det i alla fall- När jag kommer hem, vill jag njuta av att vara hemma. Här kommer den underbara pendlingen in! När jag sitter där på tåget så brukar jag ta tillfället till fånga och göra skolarbetet där. Det blir då hela 2 timmar som jag lägger på läxor varje resdag. Oftast räcker det för att lyckas i skolan. Och när jag kommer hem får jag umgås med min fina familj. Går man inte i skolan och har läxor kan man ta detta tillfället tillfånga genom att kanske läsa en spännande bok, blogga, filosofera eller kanske sova en stund!
Världen idag är stressig. Man skall helst springa från plats till plats, skynda sig med allt som ska göras, hinna med cybervärlden och den verkliga världen, hinna umgås med vänner, kanske baka till grannen och allt där emellan. Vi behöver egentid, allihopa. Vi behöver tid att bara ha till oss själva. Man skulle nästa kunna jämföra den avkopplade pendlingen med en spa-upplevelse (på spa är det ju just avkopplingen man är ute efter- precis som man kan får på tåget!).
Jag älskar min egentid på tåget! Jag brukar välja att sätta mig själv, inte för att jag är osocial eller inte gillar bekanta, utan för att få den där speciella tiden för mig själv. Jag hinner med så mycket. Jag mår så bra. Jag önskar att alla ni därute fick uppleva detta! Skulle ni inte kunna, nästa gång ni ska åka långt, bara lägga ifrån er mobilen och bara njuta av åkturen. Tänk inte på hur lång tid det tar att ta sig från punkt A till punkt B. Njut bara av att ni kan sitta stilla ett tag. Njut av att ni inte behöver stressa. Njut av att få möjligheten till att läsa en bok om detta är någonting ni gillar. Försök att vara positiv!
 |
| Här är en bild jag tagit när jag en morgon tittade ut genom fönstret på bussen till jobbet. Är det inte vackert? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar