Fredag morgon började bra. Vi kom upp i rätt tid, hann med allt, kom iväg rätt tid och allt var bra. Det börjar med att jag läser av informationen fel och vi hamnar på fel ställe. Detta var dock lätt åtgärdat med att byta till en annan buss! Klart. Vi möttes av underbara personer på shuregard där vi skulle få hjälp att flytta. Allt går bra och snart är vi på vägen mot vårt nya hem i Falköping. Vi är upprymda och är så förväntansfulla och glada!! Vi styr lastbilen söderut!
Vi tar en lång omväg för att samla på oss ännu fler prylar i Frillesås utanför Kungsbacka, där Davids föräldrar bor. Vi plockar även upp en mycket stor tillgång, som heter Robin Höglund. Kvart i 11 på kvällen ringer vi husägaren för att få nyckeln och göra klart affären. 23.00 ska vi ses utanför lägenheten.
Vi börjar lasta ut alla våra saker utanför porten för att det ska gå lite snabbare att komma in. Vi hinner packa ur allt och mannen har ännu inte dykt upp. Vi väntar ett slag till och börjar nu bli arga för att han aldrig kommer!
Efter 2 timmars väntan och ca 50 samtal utan svar kokar det i våra kroppar!! Vi ringer alla möjliga samtal för att försöka att komma in med våra grejer som fortfarande står utanför trappuppgången. Riksbyggen kan inte hjälpa, ordförande för bostadsrättsföreningen kan inte hjälpa, räddningstjänsten som ibland har nycklar kan inte hjälpa...
När klockan är halv 2 på natten kör vi till hans nya lägenhet i hopp om att hitta honom. Vi ringer på dörren, bankar och ropar i brevinkastet. Lyser, det gör det och tv:n är på. Varför öppnar han då inte?! I det här läget börjar vi bli lite rädda. Är det någon form av psykopat vi har att göra med så han sitter där inne och tänker skada oss eller har det hänt någonting hemskt där inne så att han ligger där död!? ( vi visste att hans fru nyligen dött och förstod hur jobbigt det säkert var att göra sig sv med sista boendet tillsammans.)
Nu kallar vi dit polisen! Utan deras hjälp, för de får tydligen inte gå in i någons lägenhet "hur som helst", går vi in i den olåsta lägenheten. Detta var nog en av de otäckaste stunderna i mitt luv. Jag har aldrig träffat på någon död människa och var livrädd att detta skulle bli första gången! För varje osynligt hörn jag skulle kolla bakom ,kände jag mig illa till mods! Som tur var, var det tomt!
Nu började nästa skräck-moment. Hans tv stod på, lamporna lyste, maten stod på bordet halväten, plånboken var där, telefonen låg framme, bilnyckeln var där... Allt var där förutom honom! vart höll han hus? Låg han i något dike någonstans längst vågen till vår lägenhet? Fanns det möjlighet att han kunde vara på någon krog utan plånbok?
Poliserna tyckte att vi skulle vänta ett slag till ifall att han skulle traska hem full från någon krog... Det gjorde han aldrig.
Poliserna hade frågat oss ifall vi hade sett nycklarna till lägenheten och att vi i så fall hade kunnat varit luriga och snott den. När han inte kom tillbaka var det just det vi gjorde. Vi letade upp nyckeln och "bröt oss in" i lägenheten. Halv 5 på morgonen var vi inpackade!! ( och det var tänkt att jag skulle köra tillbaka lastbilen till Sthlm kl halv 6! Vilket jag såklart inte kunde göra med 1 timmes sömn)
Vid 13-14 tiden på lördag hade vi ännu inte hört någonting från honom och var fortfarande livrädda för vart han höll hus, om han ännu var vid livet... Efter ett nytt försök vid hans lägenhet såg vi ingen annan möjlighet än att anmäla honom försvunnen hos polisen. Nu började polisen att ringa runt till hans anhöriga, lyckligtvis fann de honom!! Han hade varit med sin son och varit deppig i någon stuga, så full att han inte visste vad han hade sysslat med när vi hade ringt honom!
Ni kan tänka er hur Skamsen han hade varit när polisen ringde honom! Vi kunde inte ens skälla ut honom, för vi var så lättade att han var ok!
... Slutet gott, allting gott är det enda jag kan få ord till!
1 kommentar:
Men hjääälp! Vilket äventyr det var att flytta in!! Skönt att allt löste sig och att mannen var OK!
Skicka en kommentar