Carpe diem

Har ni någonsin spelat ett spel där tid har en viktig faktor?
Kanske charader, där man har en begränsad till att göra olika rörelser för att få sitt lag att komma på vad kan vill gesta? Hur fort rinner inte tiden ut när man är mitt uppe i att gissa när det är sitt eget lags tur! 30 sekunder känns oftast som 10 sekunder.
Har ni sedan tagit samma timglas, och bara väntat, på att sanden ska rinna ner? Jag upplever det som att tiden nästan står stilla, sanden tar evigheter på sig att rinna ner.
Jag tror att livet fungerar lite på samma sätt. När vi inte tänker på det så känns livet som att det står stilla. Vi har all tid i världen att göra allt som vi vill och allt som vi borde. Men att igentligen så har vi bara "10 sekunder" på oss att hinna med allt. Vi borde skynda att göra gott!

Deter F. Uchtdorf talade på generalkonferensen i oktober 2012 (LÄNK till talet) om Ånger och Beslut. Han berättade om en kvinna som jobbade med människor som låg för döden. "Är det något du ångrar?", brukade hon fråga patienterna.
När man ligger inför döden så öppnas nämligen sinnet och man kan svara ärligt och från sitt hjärta vad som beyder mest i ens liv och om man skulle ha valt att göra nått annorlunda om man hade förstått att tiden man fått rinner förbi mycket fortare än vad vi någonsin kan föreställa oss.

Dessa tre saker är det som kvinnan oftast fick som svar:

• Jag önskar att jag hade tillbringat mer tid med dem jag älskar
• Jag önskar att jag hade levt upp till min potential
• Jag önskar att jag hade tillåtit mig att vara lyckligare

Vår kära apostel sade följade, andgående att spendera tid med dem vi älskar:

"jag tror inte att vi är på väg i rätt riktning, enskilt eller som samhälle, om vi oftast kommunicerar med vår familj och våra vänner genom att lägga ut roliga bilder, vidarebefordra banala texter eller länka våra närmaste till webbplatser på internet. Jag antar att det finns plats för sådana aktiviteter, men hur mycket tid är vi villiga att lägga ner på dem? Om vi inte ger vårt bästa jag och vår odelade tid till dem som verkligen är viktiga för oss så kommer vi att ångra det."

Att leva upp till sin potential har Dieter sagt följade:
"Varför ägnar vi då så mycket av vår tid och energi åt sådant som är flyktigt, oviktigt och ytligt? Vägrar vi att se det dåraktiga i vår strävan efter det obetydliga och förgängliga?

Vore det inte visare av oss att ”samla [oss] skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl”?"

"Jag önskar att jag hade tillåtit mig själv att vara lycklig":

-Ibland blir vi så fokuserade på målet att vi inte gläds åt själva resan. Kanske borde vi se mindre med ögonen och mer med hjärtat. Jag tycker om citatet: ”Det är bara med hjärtat man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögat.”/ Dieter F. Uchtdorf

Min vänninas barn är 2 år. Jag brukar studera flickan lite då och då. Ofta finner jag henne när hon bara stannar upp och sträcker upp händerna i luften och bara njuter av vädret eller att bara bli fachinerad av en liten sten på marken. Hennes ögon brinner av närvaro till livets små underverk. Jag vill bli mer som henne. Att njuta av stunden istället för att skynda iväg till nästa ärende att bocka av på sin oändliga lista.

Låt oss komma ihåg att vår tid på jorden är begränsad.

Låt oss fånga dagen och njuta av varje ögonblick!