Snön kommer med många minnen

Första snön kom idag hos oss! Jag är en "riktig" norrlänning som bara älskar snön! När man har riktiga vintrar utan att det töar så fort något vitt hamnar på backen är bland det bästa som finns. Allt blir så stilla och rent. Det knarrar så härligt under fötterna när man promenerar. Allt får ett annat tempo, man har inte samma möjlighet att skynda, utan man får ta den tid det tar och det är någonting jag uppskattar. Jag har så många bra barndomsminnen som innefattar snö.

Det är 14 månader mellan mig och min bror. Vi har alltid haft mycket bus för oss. Vi bodde på landet när jag växte upp så på vintrarna byggde vi många snögubbar och snögrottor. 

Jag kommer speciellt ihåg en händelse när jag var ca 10 och min bror 9 år. Vi lekte vi ett hus på tomten där vi bodde precis efter att ny snö hade kommit. Vid ett tillfälle var vi på varsin sida av huset när jag plötsligt hörde ett ljud bakom mig. Jag kollade över axeln för att se vad det var som lät när jag plötsligt såg att den nya tunga snön började glida av huset (som en mini-lavin). Jag började springa för att inte få all snö över mig. Jag snubblade! Innan jag visste ordet av låg jag på marken med ansiktet neråt och ett helt tak av snö över mig. 

Jag, som 10 årig flicka, hade inte en chans att ta sig ur snömassorna. Jag började att ropa på hjälp med panik i rösten. Det är en hemsk känsla när man är helt och hållet fastklämd och man inte kan röra sig en mm!

Efter några minuter kom äntligen Nicklas! Han hade inte hört mig för att snön hade dämpat alla mina rop för hjälp. Han sprang för att hämta en spade och började sedan gräva. Det kändes som en evighet. Till slut sa han åt mig att jag kunde ställa mig upp. Han hade nu grävt bort den mesta snön. Jag tog sats... men inget hände. Snön hade verkligen ett hårt grepp om mig. Han var tvungen att gräva ytterligare några minuter innan jag till sist kom upp. 

Jag har alltid sett upp till Nicklas trots att han är yngre än mig. Han är en underbar person med ett gott hjärta. Vi kommer alltid att ha ett obeskrivligt band mellan oss.

Nytt, nytt och åter nytt!

Mycket förändringar på kort tid.

Inte nog med att jag skaffat nya glasögon, jag har även kapat av mig massa hår! Har mer eller mindre kortat ner håret med hälften! And I love it!

Det är mer volym, jag kan ha mer varierande uppsättningar, jag sparar på hårprodukter. Mer livligt och roligt helt enkelt! Jag vill spana in mig själv i spegeln hela tiden!! Jag känner mig mer "vuxen" och vackrare nu. Förr kändes det mer som "blond-bimbo" frisyr^^

utan glasögon:

Med glasögon:

Ett beslut är taget!!

Nu är det bestämt!
Jag vill börja tacka alla för era åsikter! De flesta tyckte att jag passade bäst i par nummer 2, sedan kom nummer 3 och sist nummer 1. Jag vet inte hur många som läste om röstningen på facebook?

Men om ni gjorde det så vet ni i alla fall att min kära make inte gillade någon av dem! Han är lite mer som mig och gillar små, enkla och lite mer diskreta assessorer. Och trots att jag tog era åsikter i beaktning, så väger min mans åsikter tyngst.

Så efter att han hade kommenterat glasögonen och inte tyckt om någon av dem, så drog jag med honom till glasögonbutiken och han fick hjälpa mig att välja ett par.

Vi hittade ett par som kändes mer som mig. Mer diskreta, stora nog att inte bågarna blir störiga och en färg som passar mer in på min hy. De är fina, men det känns ovant att nu, plötsligt efter 22 år, faktiskt använda glasögonen dagligen och ständigt, inte bara när jag läser och kollar på tv.

Spelföreningar- helvetet på jorden eller ett paradis, Vad anser ni?

Ladies and gentleman! Jag har gjort nått jag inte trodde att jag skulle göra.

Som ni kanske vet så är min man lite av en "nörd", en spelgeek som gillar brädspel och kortspel som tex Magic. Jag har aldrig varit riktigt intresserad av Magic-liknande spel. Jag ska vara ärlig, jag har haft fördomar om det. Men kärleken kan göra mycket! Jag tycker att det är viktigt att visa intresse för sin partners hobbys. Inte bara att låta dem prata om det utan också att man provar på det också. Sätter sig in i det så att man förstår vad de pratar om.

Sakta men säkert har jag provat olika kortspel och till slut även Magic (hör och häpna!). Och ärligt, det är inte så tokigt som man tror!! Själva upplägget på det är ganska simpelt. Däremot är vissa av korten svåra att förstå. Allt står på engelska och vissa har svåra ord, många ord och en komplicerad sammansättning som gör att man får läsa på kortet flera gånger för att verkligen greppa vad de gör. Men med lite hjälp och tålamod från sina medspelare kan göra under! Tom jag, har föreslagit att vi kanske skulle kunna spela Magic!

Igår kommer höjdpunkten av mitt inlägg, det som jag ville berätta om. Jag har för första gången åkt till en "spelklubb". Jag kände mig som Penny i "The big bang theory"! Jag var omringad av nördar som verkligen brann för vad de sysslade med och jag som inte helt visste vad jag sysslande med. Väldigt unika individer med goda hjärtan. Första intrycket var lite skrämmande! När vi kom innanför dörren blev vi slagna av en unken, instängd och "manlig" arom (observera att jag inte använde ordet doft eller lukt!) En lukt som annars kan identifieras med "LAN-lukten". Det var en lukt som inte förbättrades under kvällen. Det stack i näsan utav det! Jag skulle jämföra intensiteten med surströmming!

Men precis som på surströmmingsfester så är stanken värd att ta. De spelar heller inte bara rollspel utan också "vanliga" brädspel. Trevligt sällskap och godsaker på bordet. Med andra ord, det var ganska roligt! Jag skulle absolut kunna tänka mig att gå dit igen, vilket vi förmodligen kommer att göra.

Så alla därute med fördomar, det är bara lukten man behöver passa sig för. Spelen och människorna är värda att lära känna!

Glasögon-orm!

Okej alla!
Nu är det dags för glasögon en gång för alla.

Jag har tidigare haft glasögon men har kämpat med att använda dem. Största orsaken till att jag har varit dålig att använda dem är att de snabbt blir smutsiga och immiga i kök (vilket inte fungerar så bra i restaurang) och att bågarna har varit för smala så att de har varit störiga att använda. Jag har inte känt att nyttan har varit tillräckligt stor mot det negativa med glasögonen. Mitt synfel har inte varit tillräckligt dåligt helt enkelt.

Nu har tyvärr min syn blivit sämre. Bara under tiden som jag skriver detta så blir allt suddigt och jag blir tvungen att kisa för att kunna se så att jag stavar rätt. Kisandet leder till att jag spänner nacken och får spännigshuvudvärk. Så nu, en gång för alla, är det värt "mödan" att ha glasögon. Istället för ett hinder ser jag det nu som en möjlig välsignelse.

Så nu skulle jag behöva ert råd! Jag har lånat hem 3 par glasögon för att känna efter vilka jag vill skaffa. Skulle bli mycket tacksam och glad om ni ville bedöma vilket par ni tycker att jag passar bäst i!

par nr. 1:

par nr. 2:

par nr. 3:

så vad tycker ni? par nummer 1, 2, 3 eller ingen av dem?