Föräldraskapets förunderliga kraft

I vissa saker är jag och David väldigt olika varandra. En sak där vi skiljer oss åt är när det kommer till spontant tjänande. Går jag ute på stan och ser någon i behov, önskar jag omedelbart(oftast) hjälpa den individen. Exempelvis om jag ser två äldre herrar bära någonting, som ser tungt ut, vill jag springa dit och hjälpa till att lyfta. Ett annat exempel är när det är vinter och mycket snö ute, och jag ser någon bil som har kört fast, så går det som en reflex att jag springer fram och puttar på bilen så att de kan komma loss ur snön. David har inget emot att hjälpa andra men han har inte ögonen öppna så att han ser främmande människor som kanske skulle behöva hjälp när han är ute i farten.

David är mycket sparsam med pengar. En god egenskap, som gör att jag känner trygghet i vår ekonomiska situation som student samt hemmamamma.

Faderskapet har förändrat David. I förrgår kom han hem med ett armband runt handleden. Han visade glatt upp det rosa bandet och berättade ivrigt att han spontant blivit donator, för att hjälpa flickor att inte bli könsstympade och så att de kan få en utbildning. Jag såg chockerat på honom då det gick emot båda ovanstående egenskaperna om honom. Hans svar var "Jag har ju Freya nu! Någonstans i världen är det någon annan som har en Freya." D.v.s. om han hade varit pappa till en av de utsatta flickorna så skulle han önskat att någon annan kunde hjälpa barnet, när han älskar sin dotter så mycket och inte vill något annat än att hon ska vara lycklig och må bra. Det blev då en självklarthet för honom att donera en liten peng i månaden för att hjälpa töserna.

Det sägs ju att bli förälder förändrar en. Vem hade kunnat trott att det skulle förändra en så mycket, på endast två månader?!