Sarah kommer hem!

En av mina bästa vänner är just nu på mission för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Hon har varit ute på missionen i snart 1,5 år! Hennes har inte lång tid kvar på fältet utan kommer hem om lite mindre än 3 veckor!!! Jag längtar!!

Inatt drömde jag att hon hade kommit hem och vi satt och pratade hela natten. Det var så mysigt. Det var som om hon aldrig hade åkt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Jag kämpade med att försöka att inte vakna när morgonkvisten började komma- vilket gjorde att jag försov mig en aning.. oops!:)

Min vän är så härlig. Hon är jämt glad, hon är omtänksam, villig att tjäna Herren, hon gör sitt bästa i allt hon tar för sig, hon är social och down to earth. Hon har nära till skratt och hon lyssnar och ger goda råd när man behöver det. En sann vän.

Secondhand fynd

Lördagar är det second-hand dag i Falköping. Vi har en stor butik med secondhand prylar. De har dock bara öppet 2 dagar i veckan. De dagar som det väl är öppet så är det fullpackat med shoppingtokiga människor- allt från barn till gamlingar! Jag kommer att tänka på mellandags-rea när jag är i butiken - det är billigt och man får verkligen dra in magen för att kunna ta sig fram mellan hyllorna! Man kommer alltid därifrån med en hög av nya spännande fynd(och inte så mycket fattigare i plånboken).

Här är dagens bästa fynd:

En söt liten ask som man kan gömma skatter i till primärbarnen.

Som ni kanske förstår så ÄLSKAR jag askar/kistor, i alla storlekar och former!

Dagens favoritfynd: två personliga, rustika ljusstakar (25:-/st)

15 oktober 2013. En minnesvärd dag. Dagen jag blev moster.

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Steffi och Bruce bebis födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra!
Idag har jag fått mitt första syskonbarn! Min lilla systerdotter kom till världen 8.19 i morse, vägde 3800 gram och var 53 cm lång. Hon är otroligt lik min syster som bebis.

Nyaste medlemmen i familjen.

Hela veckan har jag varit så spänd, nervös och förväntansfull. När som helst kunde den lilla flickan titta fram. Jag måste ha varit mer nervös än Steffi och Bruce, jag bara måste ha varit det. Min mage slog volter av spänning. Jag har drömt flera nätter att bebben hadde tittat ut. Senast var i söndags (2 dagar sedan). Jag drömde att David berättade att  vi hade fått sms hela natten om hur allt gick och att flickan hade kommit på morgonkvisten. Jag var så arg på honom för att han inte hade väckt mig och berättat allt! Jag ville ju veta, och nu hade jag missat allt. Det var helt övertygad om att jag var vaken när jag drömde detta. Jag var därför tvungen att kolla igenom smsen (när jag var vaken på riktigt) för att se vad som hade hänt. Inga sms! Då insåg jag att det bara var en dröm.

I morse när jag var på föreläsning fick jag veta att lilla flickan äntligen kommit till världen. Jag började gråta lite medan jag satt där i föreläsningssalen. Det känns stort! Jag är stolt över min syster som var så duktig under förlossningen. Jag är så otroligt glad för den lilla familjens skull. Hur konstigt kommer det inte att vara att åka hem med ett litet knyte i händerna? Ena dagen är man barnlös och andra dagen har man en dyrbar liten skatt att vårda och älska. Deras hem kommer att fyllas av gråt, skratt, mys, kärlek, trötthet, stolthet och om inte så lång tid kommer barnskratt att värma hemmet. En gåva från Gud. 

Hur kan man älska någon man aldrig har träffat? Det är en underlig känsla. En fantastisk känsla. Jag är moster, Jag ÄR moster, JAG ÄR MOSTER!!!  Helt galet! Du är så älskad lilla skatt. Du kommer att bli den mest bortskämda ungen i världen! Det ska bli spännande att få veta vad du kommer att få heta. 

Stolt far med dotter.

David har blivit en helt ny människa.

Jag vet att det har blivit mycket viktnedgången-inlägg på senaste, men jag måste få skryta lite. 

Vi har på 7 veckor gått ner ca 7 kg var. Jag har tappat 6-7 cm runt midjan och David har gått ner ca 8 cm runt midjan. Inte så tokigt:)

Här är en bild på David från idag. Det är så mycket hans mage har krympt på dessa veckor. Att hela tiden vara mätt och nöjd och ändå må så mycket bättre är värt att kapa bort kolhydraterna från kosten.

PS. Jag är officiellt inte fet längre utan "bara" överviktigt! Yey! 

Cravings under kanelbullensdag.

Jag pluggar i Göteborg. Skolan ligger centralt och jag promenerar ofta från centralstationen till skolan. Längst den promenaden går jag förbi många, många restauranger, caféer, små stånd med munkar och andra sötsaker, pressbyråer där de har godis mm. Jag kan tala om för er att det luktar riktigt gott att passera dessa! Här om dagen var det till och med "kanelbullensdag" och då luktade hela staden bullar! Jag kan tala om att om jag inte gick på en LCHF-diet skulle jag mest troligt ha köpt någonting av det som luktat gott, minst 2-3 dagar i veckan.

Ibland önskar jag att jag inte skulle tycka om mat och lukter av mat. Jag har blivit väldigt medveten om mina så kallade cravings. Jag har den senaste månaden tänkt på hur mycket pengar vi måste ha sparat när jag har stått emot mina sug. Jag tror att det har och är ett nyttigt steg för mig att inse mina cravings och att erkänna att jag har svårt att stå emot dem, för att jag skall kunna förändra mitt liv.

Jag tittade på ett viktminskningsprogram idag som heter Extreme weight loss. Det handlade om en kvinna som på ett år skulle hänge sig till att fokusera på att gå ner i vikt. Hon kämade allt hon kunde men hade ändå svårt att lyckas. en av orsakerna var att hennes make inte stöttade henne. Han mumsade bla på chips medan hon bara fick sitta och titta på trots att chips var en favorit för henne. Kvinnan kämpade verkligen med detta och var ledsen för att hennes make inte brydde sig tillräckligt för att verkligen hjälpa henne. Jag tänkte "Skulle David ha brytt sig tillräckligt för att avstå godsaker som han tycker om för min skull?" Sedan slog det mig! Jag var ju faktiskt den som verkligen ville börja på en LCHF-diet medan han gjorde det främst för min skull. Han har gett upp allt sött, allt bröd (som verkligen är en favorit för honom, som han tycker är jobbigt att vara utan varje dag), all pasta, potatis, ris mm. Han har verkligen stöttat mig till 100%! Han hade kunnat valt att inte vara med på "Viktkampen", men han gjorde det. När jag tänkte detta så fick jag en tår av tacksamhet i ögat. Att han stöttar mig i allt jag tycker är viktigt, är en egenskap som jag verkligen beundrar hos honom. Det gör att vi kommer närmare varandra som make och hustru.