Föräldraskapets förunderliga kraft

I vissa saker är jag och David väldigt olika varandra. En sak där vi skiljer oss åt är när det kommer till spontant tjänande. Går jag ute på stan och ser någon i behov, önskar jag omedelbart(oftast) hjälpa den individen. Exempelvis om jag ser två äldre herrar bära någonting, som ser tungt ut, vill jag springa dit och hjälpa till att lyfta. Ett annat exempel är när det är vinter och mycket snö ute, och jag ser någon bil som har kört fast, så går det som en reflex att jag springer fram och puttar på bilen så att de kan komma loss ur snön. David har inget emot att hjälpa andra men han har inte ögonen öppna så att han ser främmande människor som kanske skulle behöva hjälp när han är ute i farten.

David är mycket sparsam med pengar. En god egenskap, som gör att jag känner trygghet i vår ekonomiska situation som student samt hemmamamma.

Faderskapet har förändrat David. I förrgår kom han hem med ett armband runt handleden. Han visade glatt upp det rosa bandet och berättade ivrigt att han spontant blivit donator, för att hjälpa flickor att inte bli könsstympade och så att de kan få en utbildning. Jag såg chockerat på honom då det gick emot båda ovanstående egenskaperna om honom. Hans svar var "Jag har ju Freya nu! Någonstans i världen är det någon annan som har en Freya." D.v.s. om han hade varit pappa till en av de utsatta flickorna så skulle han önskat att någon annan kunde hjälpa barnet, när han älskar sin dotter så mycket och inte vill något annat än att hon ska vara lycklig och må bra. Det blev då en självklarthet för honom att donera en liten peng i månaden för att hjälpa töserna.

Det sägs ju att bli förälder förändrar en. Vem hade kunnat trott att det skulle förändra en så mycket, på endast två månader?!

Freya har blivit 2 månader gammal!

Nu har vår go´bit blivit 2 månader gammal. 

God natt!

Första 1,5 månaden var mysig. Freya vägrade dock att sova ensam. Hon ville ständigt vara i min famn, dag som natt. Att linda in henne till en burito fungerade inte. Att låta henne ligga på en fårfäll fungerade inte. Vi hade fått ett babyneste av moster Steffi, som hon tillverkat själv, som fungerade ganska bra att sova i... bara jag var nära(och efter att Freya somnat i min famn). David sov dock inte bra när hon sov i babynestet i vår säng, så han sov på soffan de första veckorna.

Från att gå från att helt själv "vara min egen" till att ständigt ha någon fastklistrad på sig tyckte jag var lite jobbigt. Det är givetvis mysigt att vara nära en nyfödd- men jag vill gärna även ha lite egentid. Det var så skönt, när David kunde hålla henne, och jag fick ha lite egentid att diska och städa. Nu förstår jag varför mödrar gillar att ha det diskat och fint hemma!

Men efter några veckor, när Freya tränade nacken genom att ligga på mage, så somnade hon. Hon sov så, själv, i 2 timmar! Efter den dagen föredrar hon att sova själv, bara det är på magen. Nu, istället för att önska egentid, så saknar jag henne när hon sover. 

 Vår dotter är en liten pratkvarn. Hon babblar och babblar mest hela tiden. David har lärt henne att säga "Bo" (hennes farfar heter Bo.). Nu försöker David att lära henne att säga "Mamma" men det är svårt! Hon sprattlar med hela kroppen och försöker verkligen att göra samma läten som David! Det är så gulligt och jag blir så lycklig av att se dem tillsammans! Enda gången Freya inte pratar är när det är något spännande att titta på eller när hon ska gå på dass, då är hon så koncentrerad att hon inte har tid att prata.

Första gången mamma Emelie fick Freya att skratta var när hon kittlade Freya, med sitt hår, i ansiktet.

Bus med gammelfarmor.

Pratar hemlisar med mormor.

Första besöket med morbror Nicklas.

Freya börjar omedelbart att skratta och prata med morbror Nicklas när hon får träffa honom. Kärt återbesök.

Se så stark jag är i nacken!

Just hanging.

Freyas välsignelse

4 generationer på mammas sida

Freya hade en ny och fin klänning som hon fått av farmor, en kofta som pappa David hade på sin välsignelse när han var liten, skor som mormor sytt av tyg från sin bröllopsklänning och ett guldhalsband hon fått från släkten på mamma Emelies sida.

Freya med hennes föräldrar och far-och mor föräldrar

Första biobesöket blev första 5-10 minuterna av Avengers 2. Hörselkåporna satt dock för tight att det blev för jobbigt att ha på sig dem- så vi gick hem.

Jag vet inte vem som gillar buset mest, Freya eller David?

Så här sitter vi mest hela dagarna när Freya är vaken. Freya sitter i mammas knä och mamma har fötterna vilandes på vardagsrumsbordet. Vi pratar, skrattar och myser. Ibland skickar vi en bild eller två till pappa. Åh, vad jag älskar denna lilla skrutten! Hon är ett litet bustroll.

Freyas första valborgsmässoafton. Efter 50 minuter med sång, musik och tal så trodde vi att det var dags att tända brasan (som var orsaken till varför vi var där), men då upptäckte vi att det inte var någon brasa på det stället! 

Storkusinen Lexie är rädd för lillkusinen Freya så Lexie gråter. Men storkusinen är så läskig när hon gråter att lillkusinen börjar gråta, hon också.

Första gången på landet. Några av lammen i bakgrunden är yngre än Freya!

Ansiktet som berättar för mamma och pappa att strax är det dags att byta blöja!

Mys med moster Steffi.

Kärlek.

Kärlek.

Freyas första månad i världen

En månad sprängfylld av "första gången.."!

Freya....

..kan skratta när man pratar med henne.

..gillar att lyssna på ljudet av rinnande eller plaskande vatten.

..känner igen ljudet av mamma och pappa.

..sover hela natten förutom de gånger hon vaknar av att vara hungrig, vilket är ca 2-3 gånger per natt.

..vägde redan 100 g. mer vid 5 dagars ålder än vad hon gjorde vid födseln. I slutet av månaden vägde hon 4800 g. (490 g. mer än vid födseln.) och var 57,5 cm lång (4,5 cm mer än vid födseln.)

..helammar (det gjorde ont de första 2 veckorna med sedan gick det över.).

..trivs mycket bra i bärsjal.

..är en lugn och glad liten tjej!

Bilder säger mer än tusen ord, så här kommer en hel drös av goá bilder.

Samma dress som mamma Emelie hade när hon var liten.

Första besöket av mormor och morfar. Här är Freya ca 7 timmar gammal.

Första turen i vagnen.
5 dagar gammal.

Första besöket med farmor och farfar.

Första besöket med kusin Lexie.

Det är en sak som är underligt! När man blir förälder blir helt plötsligt alla små ansiktsuttryck den finaste minen i världen. Man vill fånga varenda en av dem på bild!

Hittade henne såhär en morgon. Gosunge!

Promenad till tågstationen och möter pappa efter skolan.

Visar upp den underbara utedressen som gammelfarmor stickat. Är hon inte duktig?

Slumrar sött.

Mannekängar mamma Emelies första klänning (som nu även är Freyas första klänning).

Första familjebilden.
(Vi har tänkt göra det till en tradition att ta en familjebild varje år under April-generalkonferensen.)

Är inte mitt barn begåvat som kan sitta själv?;P

Busar med pappa och mamma.

Det är spännande att bada!

"God natt världen"