Har vi gjort någonting gott idag?

Här om dagen kollade jag på en dokumentär på tv:n som handlade om en man utan ben och utan armar. Mannens mamma hade befunnit sig i ett växtbesprutat område en tid under sin graviditet, den tiden där armar och benen växer ut på fostret. Följderna av detta gift, som hon hade trott var helt ofarligt, gjorde att hennes lilla son föddes till världen utan armar och ben. Han fick växa upp ständigt annorlunda och ständigt kämpa mot de enklaste sysslorna som att borsta tänderna eller att öppna dörrar. Mannen fick helt enkelt gilla läget och göra det bästa av situationen.

Han lärde sig till slut att kunna uppskatta livet och se vissa fördelar som hade hade utöver alla andra, som till exempel att kunna formulera sig i tal för att han inte kunde visa det med gester eller att hjälpa sina barn att bli självständiga för att han inte kunde smöra en macka. Han lärde sig att vara positiv och kreativ.

En dag fick mannen ett ovanligt telefonsamtal. Det var en amerikan i andra änden på luren. Amerikanaren ville tacka mannen för att mannen hade räddat hans liv flera år tidigare. Amerikanen hade befunnit sig på samma plats som mannen, som då varit en pojke, 10-15 år tidigare. De hade aldrig umgåtts men mannen utan armar och ben hade gjort ett otroligt stort intryck på den amerikanska mannen. En dag hade de bara gått förbi varandra, den handikappade mannen hade haft en utstrålning av glädje och han hade även hejat glatt på amerikanen. Amerikanen hade å andra sidan haft i tankarna att ta sitt liv bara minuter senare detta hade inträffat. Amerikanen förundrades över pojkens fantastiska positivitet och glädje trots alla sina problem och motgångar som livet hade för honom, och fick honom att vända hela sitt liv till det bättre. "Kan den pojken finna sådan fröjd i livet som har det så tufft, ska jag som har en fulländad kropp också klara det" hade han tänkt. Han avslutade inte sitt liv den dagen.

Jag tycker att detta är ett fantastiskt exempel på vilken inverkan vi kan ha i människors liv. Vi vet kanske inte när eller hur vi kan ha inflytande i andras liv, men jag tror att vi alla har det, både till det bättre och ibland även till det sämre. Vad väljer vi att dela med oss av?

Min farmor, Barbro, är en superhjälte i mina ögon. Hon har många av de egenskaper som jag vill bemästra en dag. Hon har stort inflytande i mitt liv och i de val jag tar. Ett exempel på det är när vi skulle på surströmmingsfest tillsammans. Hon ringde och erbjöd sig glatt att komma och hämta mig och vi kunde åka till festen tillsammans. Hon plockade upp mig och vi körde vidare men så gjorde vi ett till stopp. Denna gång hämtade hon även upp en gammal dam på ca 80 år, som hade svårt att gå, och skjutsade även henne. Farmor hade ringt till sin goda vän och ville så gärna att hon också skulle följa med. Ingen hade tvingat henne att köra alla de extra milen för att hämta oss, ingen hade bett henne göra det, men hennes stora hjärta ville göra den goda gärningen.

Hon har även flera gånger plockat med halva frysen när hon kommit på besök. Hon har ett fantastiskt stort hjärta och hon ger mer än generöst av sina tillgångar. Hon sätter andra först av glädje, en kristuslik egenskap. Det är en egenskap värd att kämpa för att få. Jag tror inte att hon vet vilket inflytande hon har på mig och hur mycket hon betyder för mig. Hon är en av mina absolut bästa vänner, trots att hon är nästan 50 år äldre än mig.

Vi vet inte när och hur vi kan hjälpa andra i sitt liv. En dag kanske även vi får ett samtal att vi har räddat livet på någon för att vi log och sa "hej"? Jag vill börja redan idag att bli en bra förebild för mina framtida barns-framtida barn, jag hoppas att de kan se på mig med samma ögon som jag ser på min älskade farmor.